Jubilar som kandiderar vidare
LIVETS GÅNG: Politikern Vivianne Johansson i Veddige brinner för frågor som rör ensamkommande. ”De borde få stanna.”
Hon har haft förtroendeuppdrag sedan 1977. 1982 blev hon invald i kommunfullmäktige och är i dag bland annat förste vice ordförande i kommunfullmäktige och ledamot i socialnämnden.
Har du planer på att sluta?
– Det får väljarna besluta. Jag kommer att finnas med på kommunlistan i höst. Det finns mycket att göra.
Vilka är de viktigaste frågorna just nu?
– Frågan om ensamkommande, att de hamnat i en helt omöjlig situation. Det är en mänsklig tragedi, de borde få stanna. De flesta som kommit är duktiga och skötsamma ungdomar som gärna tar till sig nya kunskaper och idéer och vi behöver ju arbetskraft. Jag tycker ibland att det är hemskt att läsa om det. Besluten om utvisning är ju inte direkt en kommunal fråga, däremot får vi i socialnämnden och sociala utskottet hantera följverkningarna.
I många år var du ordförande respektive vice ordförande i kulturoch fritidsnämnden. Du själv ska vara både sport- och konsthantverkintresserad sedan barnsben?
– Ja, som ung var jag aktiv i Veddiges 4H och dess volleybollag, och blev klubbledare. Intresset för hemslöjd fick jag redan som liten, det fanns inte så många barn att leka med och inte så mycket att göra. Jag började med att brodera.
Vad är roligast; att väva, sticka, virka eller sy?
– Att väva. Jag gick en yrkesskola i vävning en termin innan jag gifte mig. Sedan 1998 leder jag en vävcirkel. Man kan säga att vävning är kvinnornas ingenjörskonst, man ska kunna ta fram gamla komplicerade vävmönster. Och folkdräkter har alltid följt mig, jag var med om att ta fram folkdräkten för Veddige på 60-talet, och senare även mansdräkter i samband med att det bildades en folkdansförening, men även för Kungsäter och Ås. Jag tror att jag klätt upp ett hundratal personer och jag hoppas att de fortfarande använder sina dräkter av och till. Du är uppväxt på gården du bor på i dag. Hur var det att växa upp där?
– Alla hjälptes åt med sysslorna och jag började med det redan som litet barn. Det fanns ju inga dagis på den tiden så jag fick följa med mamma när hon arbetade på gården. Det var en fantastiskt nyttig och bra miljö att växa upp i. Man var med kor och djur på ett helt annat sätt än i dag. När jag gifte mig 1963 tog jag och min man över gården, först som arrende och därefter som ägare.
Berätta om några viktiga händelser i livet!
– När barnen föddes var såklart viktiga och när barnbarnen började komma och se dem växa upp och finna sina uppgifter i livet. Annars får jag väl säga att många motioner jag skrivit har varit roliga att följa. Jag och Ingemar Gustavsson föreslog i en reservation att Rosenfredsskolan skulle bli kulturskola. Idén togs vidare och det är jag stolt över, och jag var med och drev så att hamnmagasinet blev renoverat.
Vad gör du på dagarna?
– Jag väver och läser många kommunala handlingar, inte minst från sociala utskottet, socialnämnden och kommunfullmäktige. Jag lägger ner mycket tid på det. Och jag är med i Veddige-sälltorps centerkvinnors avdelningsstyrelse sen 1974, varav 31 år som ordförande, vi anordnar ”De gamlas dag” som varit varje år sedan 1950. Sen umgås jag med barn och barnbarn och så sköter jag fastigheten och det tar sin tid.
Varför har du inget bindestreck i Vivianne?
– Haha. Jag döptes till Viviann, men jag tyckte att Anne var så mycket finare än Ann, så jag ändrade. Det var i tonåren. Eftersom jag inte tyckte om bindestreck fick det bli Vivianne.