Same, same – men det blir ändå lite different
En pojke kastar sig upp på sin cykel och trampar genom ett välmående villaområde i en sömnig amerikansk småstad. Bilden av det cyklande barnet är en klassisk symbol i barn- och ungdomsfilm och de flesta av oss kan väl relatera till friheten i att fara fram av egen kraft på två hjul, minnas den där åldern då vi för länge sedan lämnat barnvagnen men det åtråvärda körkortet ännu hägrar i fjärran.
I NYA NETFLIX-SERIEN ”Everything sucks!” är det tonårige Luke som trampar mot sin första dag på high school i det lilla samhället med det ironiska namnet Boring (ja, orten finns på riktigt). Redan före premiären i fredags har det blivit tydligt att ”Everything sucks!” inte bara blinkar till, utan snarare lånar friskt från tidigare serier och filmer på temat tonårsbryderier.
Netflix egen science fiction-succé ”Stranger things” är kanske det tydligaste rånoffret och ibland blir det nästan löjligt uppenbart, som i det faktum att Luke är en lite mjukare variant av ”Stranger things”-lucas och att filmskaparna har hittat en exakt kopia av tuffingen Steve för att spela den här seriens poppiskille. Där ”Stranger things” flirtade med 1980-talsnostalgikerna försöker ”Everything sucks!” få med sig generationen som växte upp med tamagotchis, stora rutiga skjortor och laggande internet. Precis den kategorin jag tillhör alltså.
”Efter några avsnitt är det karaktärerna och relationerna snarare än intrigen som har fångat mitt intresse.”
Så hur funkar det? Är ”Everything sucks!” ett mischmasch av trötta referenser, eller har den något eget? Tja, i de första avsnitten lutar jag åt alternativ ett. Vi känner igen det nördiga high school-gänget som förgäves försöker smälta in och som hoppas på att förlora oskulden inom de närmsta åren. Lukes vänner består ganska stereotypt av den nördige optimisten Tyler och den glasögonprydde pessimisten Mcquaid. Och när Luke blir pangförälskad i rektorns bedårande men svårmodiga dotter Kate antar jag att det hela kommer utveckla sig till en dråplig Romeo och Julia-historia i rå skolmiljö. Men riktigt så enkelt blir det inte.
”EVERYTHING SUCKS!” UTGER sig för att vara komedi men släpper ganska snabbt den ambitionen för att istället satsa på lättsmält feel good-drama.
Efter några avsnitt är det karaktärerna och relationerna snarare än intrigen som har fångat mitt intresse. Luke är charmig och påhittig, hans sköna mamma och den dumsnälle rektorn får till en ganska mysig romans och det struliga och inte sällan odrägliga kärleksparet från skolans dramaklubb har något visst. Men den stora behållningen i serien är den utstötta, Tori Amos-älskande Kate, uttrycksfullt och finkänsligt gestaltad av fjortonåriga Peyton Kennedy. Mycket kan verka lite gjort i ”Everything sucks!”, men Kate känns unik i sitt slag. Hur hon får ta plats och utvecklas till något mycket mer än kärleksobjekt och söt emotjej är verkligen både fint och välbehövligt i den här tv-genren.