Sen reaktion från regeringens sida
på ”Historielöst om LSS” (8/2).
LSS. När socialdemokraterna Hans Hoff och Turid Ravlo Svensson ska försvara regeringens handfallenhet kring den pågående urholkningen av LSS och assistansersättningen får man en känsla av att de fullständigt missat alla protester och manifestationer under hösten och vintern. Protester som till stor del riktat sig emot den rödgröna regeringen och dess brist på engagemang i Lss-frågan.
Det är rent av häpnadsväckande när skribenterna försöker framställa det som att regeringen ”insåg” problemet kring prejudikatet om väntetid inom assistansen, när det i själva verket var de folkliga protesterna och en stark kritik från övriga riksdagspartier, som ledde fram till den sena reaktionen från regeringens sida. Först när man blev tvungen, så drog man i nödbromsen.
Tvärtemot vad Svensson och Hoff försöker påskina i sin artikel så har regeringen varit väldigt tydlig i så väl regleringsbrev till Försäkringskassan och uppdrag till den statliga utredningen som i offentliga uttalanden om att kostnaderna för assistansen måste dras ner. Det är detta som nu skett och som fortfarande pågår. Därav den massiva kritikerstormen.
Vidare så har regeringen genom en skenmanöver försökt flytta fokus från neddragningarna till problemet med fusk inom assistansen, vilket då skulle orsakas av att privata assistansbolag har möjlighet att utföra den. I verkligheten finns det få verifierade fall av assistansfusk. Från 2013 till 2017 finns endast 44 fällande domar! Säkert finns det ett mörkertal här och allt fusk ska bekämpas, men man kan inte ta fusket som intäkt för att försämra tillgången till assistansen eller friheten att välja utförare.
Ansvaret faller alltjämt tungt på den socialdemokratiskt ledda regeringen för haveriet inom LSS. Sverige behöver ett nytt ledarskap!
Henrik Oretorp (C)