Brunnsparkens fynd redo för expertsyn
”En stinkande, om sommaren grönskande ankdamm...”
UR NHT ÅR 1900
Branddamm, fiskdamm eller fågeldamm? I takt med att det okända rummet i Brunnsparken tömts på vatten och slam finns det flera möjliga hypoteser om fyndet.
På onsdagen pumpades de sista litrarna av totalt 160 kubikmeter vatten bort från det nyupptäckta rummet under Brunnsparken. Kvar låg en halvmeter djup geggig sörja som sögs bort med hjälp av en slamsugarbil.
Därefter kunde anläggningsarbetarna gå ner, utrustade med en kamera för HN:S räkning. Av säkerhetsskäl ville arbetsledaren Andreas Håkansson inte släppa ner oss i det blöta, kalla hålet.
DET SYNS TYDLIGT att dammen byggts enligt minst två olika tekniker. Väggarna består av runda stenblock som vilar på träbalkar, medan taket är byggt av murat tegel som bärs upp av kvadratiska pelare. En arkeolog ska försöka göra en datering på fredag.
Vad utrymmet använts till verkar få i dag levande personer veta. 80-årige Ingvar Karlsson råkar passera när HN är där och han är säker på att han sett det stora fyrkantiga järnlocket förut.
– Jag minns Brunnsparken när det bara var en grusplan, på 1950 och 1960-talet, säger han. Då fanns här inga träd, men jag känner igen brunnslocket.
ENLIGT DEN KARTA som finns i fästningsmuseets arkiv är rummet en branddamm och finns utritad på Varbergs stadskarta från 1750. Dammen är dock felvänd.
I boken ”Hus och människor i 1800-talets Varberg” skriver Alva Peterson: ”I början av seklet var Brunnsparken nästan helt i avsaknad av träd men i stället upptagen av fiskdammar, vilka tidigare utnyttjats av resp stadsbor.”
– Men jag har bara skrivit av, jag vet inget mer, beklagar hon.
Hembygdsföreningen Gamla Varberg har lagt upp ett klipp ur tidningen NHT från år 1900 på sin Facebooksida.
“Omgiven av en hög stenmur finns ännu vid 1830-talets början å platsen för s k Gamla Brunnsparken en ruskig tomt, vilken under många år legat obebyggd. En stinkande, om sommaren “grönskande” ankdamm och några få av här i staden då bosatte häradshövding Sam Nerman planterade almar, utgjorde förutom de pojkskaror som särskilt favoriserade dammen ifråga, måhända det som den tiden mest föll i ögonen på den förbi vandrande stadsbo, som genom grinden kastade en blick dit in .... ”