Halfvarsson och Hellner besvikna
Medaljchansen levde in i det sista. Men spurtstriden i sprintstafetten blev en svensk besvikelse. I stället fick Marcus Hellner och Calle Halfvarsson nöja sig med fjärdeplatsen. – Det var ingen spurt, jag står ju på styltor på upploppet. Det fanns inget att göra, säger Calle Halfvarsson dämpat.
Mot Norge fanns som väntat inget att göra. Men Calle Halfvarsson fick ge sig även mot de ryska Oar-åkarna och starkt spurtande Frankrike.
– Det gick väldigt fort direkt från start. Jag slet direkt från start och hade inget att ge i sista backen, säger Halfvarsson, som efter målgång ilsket svingade sin stav i backen. – Ja, jo... den gick lite sönder. De svenska längdherrarna hade inte lyckats ta någon Os-medalj i Pyeongchang och Marcus Hellner och Calle Halfvarsson gick in i sprintstafetten med en rejäl revanschlusta. Det började också bra, både Hellner och Halfvarsson höll sig framme på sina inledande sträckor.
Men mot slutet blev det tydligt att det först och främst var Norges dag.
MARTIN JOHNSRUD SUNDBY växlade över till Johannes Høsflot Klaebo med fem sekunders marginal inför sistasträckan. Klaebo hade god kontroll på det övriga fältet medan OAR, Frankrike och Sverige kom i mål inom loppet av knappt två sekunder.
Halfvarsson tappade mot Alexander Bolsjunov och Richard Jouve på sistavarvet, men tog in på dem i slutet och var med i medaljkampen in på upploppet. Där fick Bolsjunov en liten lucka och de sista meterna gav Halfvarsson upp kampen om bronset.
SVENSKARNA VAR MYCKET besvikna efteråt.
– Vi vill ju vara bättre. Inför varje distans försöker man lite mer. Men vi är väl inte bättre just nu, säger Marcus Hellner.
– Det var ett hårt lopp. Det räckte inte hela vägen, men det var nära. Calle var trött på slutet men jag hoppades att det skulle gå vägen.
Förbundskapten Rikard Grip hade gärna sett Halfvarsson och Hellner få den där medaljen.