Syrier kan tvingas att återvända till kriget
SYRIEN: SYRIENS GRANNAR ÄR HÅRT PRESSADE AV FLYKTINGMOTTAGANDET.
Sjubarnsmamman Ranim bor just nu i Jordanien. På andra sidan gränsen ligger hennes hem i al-raqqa i ruiner, marknaden och skolorna har stängt och det går inte att röra sig fritt.
Innan hon känner att det finns en möjlighet till ett liv i Syrien önskar hon vägar som är säkra att färdas på, så att hon kan resa till Aleppo eller Damaskus om barnen skulle behöva sjukvård.
”Vi kan inte åka hem nu. Allt är beroende av hur säkert det är. Vår stad har förvandlats till aska. Det finns ingen elektricitet, inget vatten”, berättar hon i en rapport från sex hjälporganisationer.
NÄR KRIGET SNART går in på åttonde året har över fem miljoner syrier spridits över världen. Ännu fler är på flykt inom landet. Många drömmer om att återvända hem, så snart situationen tillåter. Men de pågående offensiverna mot Idlib och Ghouta visar med all tydlighet att Syrien är långt ifrån fred.
– Vi har några av de våldsammaste veckorna bakom oss. Det är chockerande hur områden som var tänkta för nedtrappning i stället har blivit en källa till eskalering, säger David Miliband, chef för International Rescue Committe (IRC), under ett besök i Stockholm.
TROTS DETTA HAR flera regeringar öppet börjat diskutera att skicka tillbaka flyktingar – något som kan drabba hundratusentals syrier under 2018, varnar IRC och de fem andra organisationerna. Argumenten byggs upp kring regimens I mars 2011 inleddes demonstrationer för demokrati i Syrien. President Bashar al-assad svarade med dödligt våld och med tiden utvecklades konflikten till ett blodigt inbördeskrig. Under årens lopp har många olika aktörer blandat sig i kriget, motiverade av egenintressen. Sedan kriget bröt ut har konflikten tvingat miljontals människor att lämna sina hem. Över 340 000 människor har dödats. Flera försök att sätta stopp för konflikten har misslyckats. I Turkiet finns 3,5 miljoner syrier registrerade som flyktingar, i Libanon 995 000, i Jordanien nästan 660 000 och i Irak nästan 250 000, enligt FN:S flyktingorgan UNHCR. territoriella vinster, segern över IS och etableringen av så kallade nedtrappningszoner, enligt rapporten som också gör en koppling till en hårdare migrationspolitik runt om i världen.
MILIBAND BESÖKTE NYLIGEN Libanon och Jordanien, två av de grannländer som har tagit emot flest syriska flyktingar – efter Turkiet som har 3,5 miljoner registrerade inom sina gränser. Där träffade han syrier som ännu inte tycker att det är tillräckligt säkert att vända hemåt. Andra var rädda för att unga män i familjen skulle tvångsrekryteras till den syriske ledaren Bashar alassads armé.
– De här länderna tampas med stora påfrestningar, de har tagit ett enormt ansvar de senaste sex, sju åren. Jag tror inte att de egentligen vill skicka tillbaka de här människorna, men de har inte heller resurser att hjälpa dem ordentligt.
Trots att striderna rasar vidare återvände många syrier förra året. Men för varje flykting eller internflykting som kom tillbaka tvingades tre andra på flykt, enligt IRC. 300 000 människor som försökte ta sig ut ur landet stoppades av jordanska och turkiska myndigheter, att jämföra med de 66 000 flyktingar som gjorde resan åt andra hållet.
En del av de som återvänder tvingas att göra det, andra har förlorat hoppet om en värdig framtid i något av grannländerna.
Hjälporganisationerna efterlyser mer stöd till Jordanien, Libanon och Turkiet – som tidigare har visat ”anmärkningsvärd generositet” men där ”brist på politisk vilja från rikare länder har bidragit till att skapa en känsla av att det är motiverat att stänga gränser och skicka hem flyktingar”.
Hundratusentals syrier kan tvingas återvända – trots eskalerande strider på grund av hårt press i grannländerna, varnar hjälporganisationer. Mer stöd behövs till Turkiet, Libanon och Jordanien, enligt Irc-chefen David Miliband.
DET ÄR FÖR tidigt att rikta fokus mot Syriens återuppbyggnad, anser Miliband.
– Aleppo och Idlib har decimerats på ett sätt som påminner om delar av Europa efter andra världskriget. Men ännu finns inte de politiska förhållandena för återuppbyggnad, säger han.
– Det har varit så mycket blodspillan i Syrien att det tyvärr är svårt att ens föreställa sig försoning.