Fällda träd prövas igen
Högsta juridiska instans ger prövningstillstånd och tar upp frågan om de fällda träden på Grimsholmen. Är det rätt att markägarna ska betala 2,2 miljoner kronor i avgift för att utan lov ha fällt träd på egen mark?
Högsta juridiska instans anser att frågan är värd att begrunda och ska därför pröva den på nytt: Ska markägarna på Grimsholmen tvingas betala 2,2 miljoner kronor för att utan lov ha fällt träd på egen mark?
Mark- och miljööverdomstolen tar endast upp mål, där det finns starka skäl att pröva om utfallet i lägre instans var korrekt eller om frågan är av sådan principiell art att det krävs en vägledande dom. I det här fallet beviljar Mark- och miljööverdomstolen prövningstillstånd, och ska alltså pröva frågan igen.
BOLAGET MARSTENEN AB, som ägs av de tre före detta Gekåsägarna Håkan Janson, Kent Gustafson och Rolf Johansson, köpte 2005 området Boberg 3:13 på Grimsholmen för 2,5 miljoner kronor och har förberett för åtta villatomter som ska säljas där. Området ligger snett emot parkeringen vid Grimsholmens naturreservat, på andra sidan Bobergs kustväg.
Vid förberedelsen för villatomterna lät Marstenen hösten 2016 avverka i ett skogsparti, på egen mark, som enligt detaljplanen ska sparas som en barriär mellan villatomterna och Bobergs kustväg. Det krävdes därför tillstånd (marklov) från kommunen för att avverka.
EFTERSOM MARSTENEN INTE hade begärt något tillstånd, så ansåg kommunen – efter stubbräkning – att 307 träd olovligen hade fällts. Sanktionsavgiften för ett enda olovligt fällt träd är 11 000 kronor. Med ett såpass stort antal slog Marstenen i taket och skulle till kommunen betala maxavgiften på 50 prisbasbelopp, 2,2 miljoner kronor.
Kommunens bygglovsnämnd beslöt om avgiften och länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen gick på samma linje efter Marstenens överklaganden.
Det finns dock en rad frågor att fundera över: Vad är ett träd, är det möjligt som Marstenen hävdar att mer av det fällda kan betraktas som sly? Är sanktionsavgiften rimlig med tanke på att kommunen sannolikt hade gett tillstånd till i vart fall en viss avverkning om Marstenen bara hade sökt tillstånd? Kan lagens möjlighet att sätta ned avgiften tillämpas i ett sådant här fall, där Marstenen menar att det endast var ett förbiseende att man missade kravet på tillstånd?
NU BLIR DET alltså en ny prövning i högsta instans.
Det behöver inte nödvändigtvis betyda att det blir en ändrad dom, även om det nog får ses som en högst tänkbar utgång när Mark- och miljööverdomstolen funnit målet vara värt att ta upp. Åtminstone lär det bli ett mer ingående resonemang kring lagens tillämpning i en sådan här situation, där för övrigt vissa grannar ansett att avverkningen varit ett uppfräschande lyft i området.
Det lär ta ytterligare några månader innan själva domen kommer, kanske framåt sommaren.
HÅKAN BERGSTRÖM