Tv-leif satte avtryck – på månen
LIVETS GÅNG: Leif Andersson från Vinberg blev tv-känd som 16-åring, senare astronom i USA. En månkrater bär hans namn.
– Han var nog rätt tillbakadragen i barndomen, men jag tror att segern i tv sporrade honom och gav honom självförtroende. Fast våra föräldrar blev rätt trötta på uppståndelsen, säger Lars Andersson i Halmstad, yngre bror till Leif Andersson.
De växte upp i Stenastorp i Vinberg, i en lantbrukarfamilj med pappa Erland och mamma Inga.
– Klara vinterkvällar hade de svårt att få honom att komma in, han var helt absorberad av den stjärnbeströdda himlen, berättar Lars om sin äldre bror.
Och Gloria Mcmillan i Tucson, Arizona, som gifte sig med Leif många år senare, minns också vad han sa om sin barndom.
– Leif berättade att han gärna blickade upp mot himlen och hoppades att något rymdskepp skulle närma sig och landa. Han var beredd att följa med, säger Gloria.
Leif Andersson hade klen hälsa, en kronisk tarmkatarr som ledde till ständiga sjukhusbesök under uppväxten, men som tack vare ny medicinering hölls under kontroll. Han var inte den som i första hand hängav sig åt idrott eller fysiska prestationer, men han slog i sig en kunskap som få.
– Jag minns på gymnasiet, han var en av de drivande i Naturvetenskapliga föreningen i Falkenberg, Nafifa, som några gymnasister hade startat. Jag minns hur Leif gav mig en tvåtimmarsföreläsning om primtalens historia, säger vännen Jan Annerstedt, sedermera akademiker i Lund och professor.
– Det var kanske nördigt, men ur den naturvetenskapliga föreningen kom flera professorer, konstaterar han om denna tid då den högre utbildningen gav möjligheter som sällan förr eller senare.
På gymnasiet var Leif också en av grundarna till en science fiction-förening. Och på den tiden, då rymdäventyret var i sin vagga och Gagarin snart skulle göra människans första rymdfärd, så ordnade grabbarna ibland sina egna små raketuppskjutningar vid Bobergs udde: hopklämda aluminiumrör fyllda med svavel och zink.
MEN VI STANNAR ett ögonblick vid den tonårige Leif Andersson, redan fenomenal i astronomi.
När Kvitt eller dubbelt (10 000-kronorsfrågan), mäkta populärt program i tv:s barndom, tog upp ämnet astronomi och den unge Sigge Bock från Pålsboda kammade hem vinsten, så var det en del av familjens tv-försedda grannar som undrade: ”Det där hade nog Leif också klarat.” Hans kunskap var känd bland de närmaste. I början av 1960 kom sedan tv-program- met Utmaningen, direktsänt på bästa sändningstid på lördagskvällarna, där de tidigare 10 000-kronorsvinnarna blev utmanade i sina ämnen. Och det var då som Leif Andersson från Vinberg, 16 år gammal, ställde upp och erövrade prispengen på 10 000 kronor efter att ha utmanat Sigge Bock. Så blev Leif Andersson en kändis, ”Tv-leif”.
– Men det där berättade han knappt för mig. Kan du tänka dig det i dag, då alla så gärna vill framhäva sina prestationer, att någon skulle vänta länge med att berätta en sådan sak för en av sina närmaste? säger Gloria Mcmillan som träffade Leif i USA långt senare.
Men det var just det som Gloria föll för, den vänlige och blide Leif som inte framhöll sig själv.
För Leif blev det högre studier, han flyttade till Lund för att läsa astronomi. Feriejobben förde honom både till åskforskning i Uppsala och till solforskning i Italien. Och i Uppsala blev professor Åke Wallenquist, föreståndare för Kvistabergs observatorium, en vän och mentor. ”Men vill du bli något inom astronomi så måste du till USA”, var hans uppmaning.
Så blev det. 1968 började Leif Andersson studera vid universitetet i Bloomington, Indiana.
– Där hade jag också börjat studera, men inom ett helt annat ämne, litteratur. Jag hade ett passionerat intresse för science fiction, så jag hade hyrt en plats med bord och stol för några dollar inne på universitetet där jag uppmanade andra studenter att bli medlemmar i min förening, säger Gloria Mcmillan, uppvuxen i East Chicago.
– Den förste som kom fram till mig och ville vara med i föreningen var Leif, berättar hon.
par, flyttade vidare till universitetet i Tucson, Arizona, med närhet till Kitt Peak-observatoriet, ett av USA:S största observatorier som ligger på ett par tusen meters höjd i öknen.
Leif doktorerade 1974 med en avhandling som berörde Pluto och de yttre planeterna.
– Han jobbade hårt, men vi hade också en fritid tillsammans där vi upptäckte Arizona, vandrade ibland i naturen, gärna vid Mount Lemmon, ofta i kombination med att Leif gjorde en del iakttagelser, minns Gloria Mcmillan.
Vår egen måne blev ett forskningsfält för honom. De amerikanska Lunar Orbiter-sonderna 1966-67 hade gett bättre bilder och ny dokumentation av månens baksida. Leif Andersson kunde utifrån materialet omsorgs- fullt kartlägga månens baksida, med exakta angivelser av kratrar och liknande. Ett forskningens hästjobb som efter Leifs död kom att fullföljas av Ewen Whitaker, som var en gigant inom månforskningen och den som också vägledde det amerikanska rymdprojektet till lämplig landningsplats på månen.
född den 4 november 1943. Vid 35 års ålder, våren 1979, försämrades hans hälsa.
– När vi fick veta att Leif var så sjuk beslöt vi hastigt i familjen att pappa och jag skulle åka över. Mamma blev kvar hemma tills vidare. Leif höll ifrån sig hur sjuk han var. Jag hade ett samtal med honom på sjukhuset där vi faktiskt mest pratade om Io, en av Jupiters månar, där man noterat vulkanutbrott, minns brodern Lars. Och Gloria Mcmillan berättar: – Jag förstod väldigt sent hur illa däran han var. Den som fick mig att förstå var Tom Gehrels, en äldre kollega till Leif som med sitt holländska ursprung hade äventyrliga erfarenheter från motståndskampen under kriget. Han hade sett många döende under kriget, och hans erfarenhet gjorde att han tyckte sig kunna se i ansiktet när någon var på väg att dö. ”Bered dig på det värsta”, sa han till mig.
Den 4 maj 1979 dog Leif Andersson i Tucson, Arizona. En tarmcancer som spridit sig släckte hans liv.
– Jag har i efterhand anklagat mig själv för att jag inte tog hans hälsoproblem på större allvar, att jag inte såg till att han fick en bättre vård. Han gick till en läkare med jämna mellanrum på kontroll, men läkaren pratade mest astronomi med Leif, säger Gloria Mcmillan.
– Bland vännerna diskuterade vi hans sista vila, hur han skulle hedras på bästa sätt, och hans pappa gav sitt godkännande, berättar hon.
Leif hade en kamrat som ägde ett flygplan. Från planet spreds Leif Anderssons aska över öknen, vid höjderna i närheten av Kitt Peakobservatoriet.
Internationella astronomiska unionen (IAU) uppkallade 1985 en krater på månens baksida efter honom, Andersson-kratern.
Och Leifs namn finns ingraverat i Stenastorpsfamiljens gravsten i Vinberg.
Gloria, som så tidigt blev änka, kom senare att bilda familj med en annan astronom, Bob Mcmillan.