Offer för cyniska besparingar

Jag får dagligen många mail, facebookinlägg och mess från åsidosatta människor med berättelser från deras liv och vardag, med erfarenheter och upplevelser. Många av dem är mycket starka och berör. De flesta handlar om stöd som uteblir, inte hänger samman eller som är dåligt utfört. Jag skall ordagrant delge er ett från en mamma här i Halland, vi kan kalla henne Karin:

”MIN DOTTER ÄR 4, fel på moderkakan - långvarig syre/ näringsbrist, inget som upptäcktes, ur-akut snitt, hon överlevde, neonatal 2v, sedan hem med beskedet: förmodad hjärnskada. Vakuum. Vid MR 3 månader gammal fick vi chockbeskedet; svåra hjärnskador, kommer inte kunna gå själv, förmodligen problem med syn och hörsel. Satt ensam hemma och grät efter telefonsamtalet. Vad nu??? Inget psykiskt stöd erbjöds, lipade varje dag därefter. En tid som skulle vara glädjefylld blev istället ångestfylld. Mina väninnor som fått barn vid samma tid levde annorlunda liv. Deras barn utvecklades. När det började bli för stor skillnad på barnen slutade jag att umgås med dem, det gjorde så ont i hjärtat att höra deras barn ropa ”mamma” eller ge en kram. Skulle ge allt för att få höra det! Vi får ingen assistans alls hemma nu.

Vid ca 8mån fick vi komma till habiliteringen, kände oss som ett objekt på vilket respektive yrkesgrupper skulle utöva sina uppgifter på. Ingen förstod riktigt, det var bara ett jobb för dem. Ifrågasatte man någonting upplevdes man ”jobbig”, i början lät jag mig bli överkörd av ren artighet. Sen mådde jag så dåligt att jag lärde mig sätta ner foten.

Vet du, debatten om LSS är ju het just nu, men det som jag lärt mig efter 4 år är att drivet framåt finns inte för dessa barn. Resursbrist. Tack för att du kämpar!

Mvh Karin”

I FLERA ÅR har regeringens budskap varit att LSS är ett problem, personlig assistans är för dyrt, för frikostigt och att det fuskas stort. Lika länge har Liberalerna, funktionshinder organisationer m.fl. slagit larm om det djupt omänskliga iden hållningens om faktiskt drabbar tex barns om inte kan andas själva, barn som behöver sondmatas, och deras familjer stenhårt. Som Karin.

I HALLAND HAR 61 personer förlorat sin assistans sedan 2014. Bara förra året var det 27 personer. Räknar man drabbade familjer är det många fler. Men inte för att deras behov minskat. Tvärtom. De är offer för en cynisk besparingspolitik som måste få ett stopp.

DÄRFÖR ÄR KAMPEN för LSS så självklar för mig och för Liberalerna. Mina värderingar börjar hos människor som Karin och alla andras livsförutsättningar. Det liberala samhällsbygget ser till att våra gemensamma trygghetssystem bygger på individens förutsättningar. Inte tvärtom. Så ser mina skäl ut när jag tar kampen för den enskilde assistansanvändaren mot en övertro på minuträknande, nitisk kontroll och överförmynderi. Snart är det val…