Musikalen tog steget in i människors privata kärleksliv
Första kyssen? Jag minns den. Gör du? Till Per Gessles låt ”Här kommer alla känslorna på en och samma gång” inleddes musikalpremiären av en tillbakablick då man kysstes för första gången.
Den där kittlande, skumma och nervösa känslan, ni vet. Alla kan vi dra tillbaka klockan och minnas tiden då man var ung och fri, och kanske något vildare. Men framförallt till minnet av det där pirret.
Musikalen handlar just om pirr i magen, lusten, hjärtekross och lyckliga slut. Det blev att man hoppade på en känslomässig bergoch dalbana när man satte sig i en fullsatt salong på Teater Halland, i Varberg. Musiken var av Per Gessle och naturligtvis fick vi ta del av godingar som ”Sommartider” och ”När vi två blir en”, och många fler.
NÄSTAN ALLA SCENER är tagna från det riktiga livet, från det halländska kärlekslivet runt om i länet. Man kastades fram och tillbaka från både dåtid (början av 1900-talet) till nutid. Tyngden i föreställningen var just att berättelserna var så gott som sanna. Publiken fick kliva in i andra människors kärleksliv för att se, höra och kanske lära. Jag undrar om huvudpersonerna satt i publiken, man blev faktiskt nyfiken på vilka de var. Ballonger delades ut i slutet, kanske var det till dem.
SKÅDESPELARNA FILIP ADELL, Rebecka Sjöwall, Emilie Dimitrakopoulou Sahlén, Daniel Träff, Tove Wirén och Petter Heldt kändes proffsiga och engagerade. Sången var charmig, och när Rebecka Sjöwall startade andra halvlek med ”Tycker om när du tar på mig”, var det vackert.
Vissa scener var längre än andra, några var kanske lite för långa, samtidigt som man ville se mer av andra. Överlag var det en bra balans mellan dialog, sång, humoristiska och sorgsna scener.
EN HÖJDPUNKT DÅ alla i publiken brast ut av skratt var under en scen när ett grabbgäng och ett tjejgäng hängde vid badet i Olofsbo, 1982. De spanade in varandra, muskler spändes och sololjan smordes in. Mitt i raggningsjakten kommer Per Gessle (nej, inte riktiga Gessle) ut som en glassgubbe och skriker på den mest halländska dialekt: ”Glaaaaass!”. Ingen kan hållas sig för skratt.
Vare sig om man kom till Teater Halland med ett krossat hjärta eller om kroppen var fylld av nyförälskelse, så gick nog de allra flesta därifrån med lite mer kärlek inombords.