Elias mister sina personliga assistenter
VARBERG: Varbergsbon Elias Lundblad har tre allvarliga diagnoser och har haft rätt till personlig assistans i många år. Nu sätter kommunen stopp.
Elias dansar till ABBA på sitt rum. Han kan dansa i timmar, liksom han kan pyssla med sin kära plastgalge i timmar eller sitta på toaletten i timmar.
– Elias fastnar lätt i saker, förklarar hans mamma, Malin Lundblad.
Efter en stund kommer Elias ut till oss i soffan. Ögonblicket därefter har han tagit av sig byxorna och är naken på underkroppen.
– Att vara med Elias är som att vara med ett mycket litet barn fast han är 17 år, ursäktar storasyster Felicia och hjälper honom att klä sig igen.
Malin Lundblad är ensam vårdnadshavare till Elias. 17-åringen har tre diagnoser: Downs syndrom, autism och en svår intellektuell utvecklingsstörning. Han lyder därför under Lss-lagen och har haft personliga assistenter i sin vardag all vaken tid i nästan tio år. Just nu har han fem assistenter, plus sin mamma som också är anställd. Insatsen var en självklarhet i hans gamla hemkommun Göteborg och en självklarhet även i Varberg dit Malin Lundblad och Elias flyttade för 1,5 år sen.
Men behovet omprövas varje år och 22 januari kom dråpslaget. Samma Lss-handläggare som för bara ett år sedan sade ja till assistans säger nu nej. Plötsligt anses inte Elias ha så stora grundläggande behov att personliga assistenter är nödvändiga. Trots att ingenting i sak har förändrats. Elias har sina diagnoser och han blir inte bättre.
Elias Lundblad kan varken sköta sin hygien eller göra sig förstådd och befinner sig på en två–treårings nivå. Nu gör kommunen en kovändning och drar in hans personliga assistans.
I STÄLLET ANSER kommunen att hemtjänst, ledsagarservice och korttidsboende är tillräckliga insatser.
– Det kommer aldrig att fungera, säger Malin Lundblad förtvivlat.
– Då kan jag inte jobba och Elias kan inte gå i skolan. När det inte fungerar för Elias så blir han arg och frustrerad. Jag klarar inte det. Men jag kan inte sätta honom på ett hem heller, han vill ju vara hemma. Kommunen behandlar min son som en hund.
HN HAR LÄST assistenternas och familjens utlåtanden, liksom ett intyg från en arbetsterapeut vid vuxenhabiliteringen i Varberg. Samtliga intygar att Elias Lundblad har en så omfattande funktionsnedsättning att han behöver tillsyn hela tiden. Om han inte har det så kan han bli farlig för sig själv.
– Elias rymmer, han kan hitta på vad som helst och förstår inte när något är farligt, berättar hans mamma och syster.
I Lss-handläggarens beslut framgår det tydligt att denne helt stöttat sig på Buffelgatans korttidsboende där Elias endast var under fem helger förra året. Personalen målar upp en ljusare bild. De skriver att ”det fungerar jättebra för Elias”, att han kan klä sig själv, att han duschar och tvättar sig själv och att han kommunicerar med både tal och tecken. Handläggaren har träffat Elias vid ett enda tillfälle då han lugnt satt och fikade på Buffelgatan.
Därför anser handläggaren att Elias visserligen har ett visst behov av handgriplig hjälp men inte i den omfattningen som framkommit i tidigare utredning.
– Det här stämmer inte! Man måste hela tiden vara där och hjälpa och påminna honom. Och han har inget språk. Han kan en handfull riktiga ord, resten är påhittade där hunna är cykla, haap är svamp och hatt betyder kallt, exemplifierar hans mamma. Han blir inte förstådd av Buffelgatans personal. De kan inte tecken som stöd, de känner honom inte och jag kommer inte att låta honom vara där mer.
– Den personal som träffar Elias måste lära känna honom väl, förstå honom. Det är viktigt att de kan tala god svenska och kan tecken som stöd. Det kan omöjligt hemtjänsten leva upp till. Då blir det barnmisshandel, fortsätter hon.
Elias Lundblad har fått en respit till 22 april. Hans mamma har begärt inhibition av beslutet som dessutom ska överklagas till förvaltningsrätten.