Alla vill ha mer
STATSBUDGETEN. Att myndigheters behov av pengar ökar är inget nytt. Det gäller dock att vara sparsam och inte säga ja till alla när önskemålen kommer.
LEDARE 9/3. Den som skriker högst får mest. Så verkar det vara när det gäller statens budget.”ordning och reda. Tre ord har blivit svaret på i stort sett alla samhällsproblem”, skriver kolumnisten Margit Silberstein i DN (7/3). Men så verkar det inte vara när det gäller hur statliga myndigheter behandlas.
MER PENGAR TILL försvaret. Och till polisen. Budskapen känns igen. Det eller de partier som inte är med i budgivningen riskerar att räknas bort. Men det gäller också att se helheten.
När regeringen nu satsar mer på polisen för att den ska kunna klara upp flera brott får det naturligtvis konsekvenser för resten av rättssystemet. ”För mig är det obegripligt att man satsar miljarder i ena änden av rättskedjan och glömmer bort oss som ju faktiskt ska ta emot det polisen levererar och tillsammans med dem lagföra personer som begår brott”, säger en chefsåklagare till Ekot i Sveriges Radio (7/3).
ÅKLAGARMYNDIGHETEN FICK I år sitt anslag uppräknat med 15 miljoner kronor samtidigt som polisen skall få 7,1 miljarder över tre år. Då man kan förstå att det finns viss frustration hos myndigheten. Men bara för att åklagarrepresentanter idag är upprörda – och imorgon domarkåren? – får inte budgethanteringen sluta att fungera. Det gäller att se till att myndigheternas anslagsframställningar analyseras. I annat fall blir det ”mer, mer, mer” som får gälla. Och då tar det snart slut på ”ordning och reda”.
Samtidigt är det viktigt att man håller reda på sina roller när det gäller statens budget och hur den skall detaljregleras. Myndigheter som polisen, åklagarväsendet, domstolarna och kriminalvården är alla statens ansvar. Där har staten uppgiften att bedöma vad som behöver satsas. Och om man bedömer att fler poliser skall innebära att fler brott klaras upp så bör det också få konsekvenser för åklagarmyndigheten. Och domstolarna. Och om de dömer fler till fängelse eller andra åtgärder så lär det få konsekvenser för kriminalvården. Den bedömningen måste regeringen och dess kansli klara av att göra. ATT EN MYNDIGHET vill ha mer är inget onaturligt. En myndighetschef som inte vill expandera torde knappast finnas. Men när staten på senare år allt mer börjat ge sig in på områden som den inte är huvudman för, blir det mer bekymmersamt. Det gäller till exempel när man börjar än mer detaljreglera statsbidragen till kommuner och landsting/regioner. Då har man övergivit regeln om ”ordning och reda”. Riktade statsbidrag till vissa lärares löner – vid sidan om löneförhandlingarna mellan arbetsgivarna och lärarfacken – ställer till oreda. Bara för att ta ett exempel.
NYLIGEN HAR STATENS myndigheter lämnat sina årsberättelser och sina anslagsönskemål för det kommande budgetåret till regeringen. De flesta lär vilja ha mer.
Att en myndighet vill ha mer är inget onaturligt. En myndighetschef som inte vill expandera torde knappast finnas.