Med vilken trovärdighet?

POLITIK. Sverigedemokraterna har på goda grunder kritiserats för att ha medlemmar som uttryckt sig eller agerat på klandervärt sätt. Annie Lööf har ställt Jimmie Åkesson till svars varpå han svarat att man uteslutit misshagliga individer. Men efter den på alla vis häpnadsväckande domen i Solna tingsrätt, där två centerpartister friar en man från misshandel av hustrun på de mest bisarra grunder riskerar ju ett sådant ifrågasättande av sverigedemokrater att tappa i trovärdighet. Den ena nämndemannen har långt tidigare uttalat sympati för att införa sharialagar i Sverige. Ingen åtgärd från partiet då. Även i andra partier, miljöpartiet, socialdemokraterna och moderaterna har det funnits medlemmar med uppfattningar i islamistisk riktning. En vägrade ta kvinnor i hand, en annan umgicks med medlemmar ur den turkiska fascistiska rörelsen grå vargarna. En moderat riksdagsman talade sig varm för sharialagar, en socialdemokrat på väg in i själva partistyrelsen bjöd in islamister med antisemitisk agenda. Alla ansåg sig förstås missförstådda, feltolkade etc men finns som tur är inte kvar i rikspolitiken. Vad handlar detta om, är det någon slags naiv välvilja som sänker garden när man vill hitta representanter för vissa minoritetsgrupper? De flesta muslimer är faktiskt inte radikala islamister.

Per Eriksson