MINNESORD
Jonas Grundberg
Jonas Grundberg, Varberg, har avlidit 54 år gammal. Han efterlämnar hustrun Jaana, modern Kerstin och systern Åsa liksom hustruns barn Tony och Cindy med familjer.
I sviterna efter en från början felbedömd cancer har vännen Jonas gått bort. Han föddes i Vänersborg men växte upp i Trollhättan. Med ett tidigt väckt intresse för historia föll det sig naturligt att han efter gymnasietiden skulle fördjupa sina insikter och kunskaper om äldre tider. I Lund studerade han arkeologi och tog där också sin grundexamen.
Som arkeolog besökte han sedan olika platser runt om i Sverige och vistades också i Norge och på Island. Från senare delen av 1990-talet deltog han i projekt för bland annat Göteborgs universitet. Han ägnade sig där samtidigt åt forskning och krönte 2004 sin karriär med en doktorsexamen.
Hans avhandling beskrev i nutid uppförda minnesmärken och dessas betydelse för framtiden. En andra del av arbetet kom att brukas som kursmaterial för senare årgångar studenter.
Flera utbildningar inom humaniora, särskilt arkeologin, hade då som nu svårt att leda fram till utkomst inom adekvata yrken. Antalet lärostolar vid akademien var få och motsvarande gällde tjänsterna inom samhällets administrativa räjonger. Jonas arbetade tidvis som handläggare vid länsstyrelsen i Växjö men hade redan dessförinnan stakat ut sin framtid på ett visserligen jordnära men i övrigt väsensskilt arbetsfält. Han sägs annars ha kunnat bli en utmärkt administratör, starkt målinriktad med en alltigenom anspråkslös och vänlig framtoning.
Jonas träffade i Göteborg sin hustru. De flyttade efter några år till Sjöaremossen i Väröbacka, ett torpställe idylliskt inbäddat i grönska och med ägor lämpade för kulturbete. Som småbrukare och uppfödare av gutefår kom han i detta sitt Tusculum att infria förhoppningar som han närt alltsedan ungdomsåren.
Han ägde i alla avseenden en märklig förmåga att fokusera på förelagda uppgifter och genom allehanda information snabbt tillägna sig nya kunskaper. Alltid lugn, entusiastisk och beredd att dela med sig av sina erfarenheter kunde man nästan förledas tro att hans nya roll som fårfarmare tjänade som ren hobby.
I vårt umgänge spände samtalen över vida fält och Jonas kryddade ständigt diskussionen med intressanta infallsvinklar. Inför motgångar och besvikelser kom en humoristisk ådra honom väl till pass, även om en allvarligare underton ibland kunde skönjas.
Från 2007 intill sin död i februari i år innehade Jonas en firma med inriktning på skogliga och trädgårdsrelaterade tjänster. I Varbergstrakten kunde man allt som oftast möta hans truck på väg till eller från något uppdrag. Skyffeln, stegen och kvasten stack oförväget upp ur flaket och får i all sin enkelhet symbolisera det öppna, varma och generösa som var så utmärkande för honom. I djup tacksamhet ska vi minnas hans vänskap.
Hans Hjortsjö, Väröbacka