Livets gång.
Bo Qvist som fyller 65 år skulle egentligen arbeta som elektriker. Det blev en hel del annat.
Kanske övade Bosse upp trendkänsligheten redan som barn när han växte upp i en lägenhet ovanför livsmedelsbutiken på Getterön utanför Varberg. Kontaktnätet var stort och redan som elvaåring började han hjälpa till på musikstället och sommarklubben Sunds på Getterön som 1965 bytte namn till Beach klubb. Stället var ett välkänt sommarhäng för partysugna långt utanför Halland innan det brann ner 1969.
– Jag stod i garderoben och hjälpte till med lite av varje. Det var skitkul. Jag drack läsk med kända artister som Björn Skifs och Jimmi Page i Yardbirds.
TILL VARDAGS FICK Bosse liksom om andra barn på Getterön åka taxi till skolan i Varberg, han ingick i den sista årskullen i Halland som gick åttaårig folkskola.
Under 60- och 70-talet arbetade han bland annat på Eternitrör, Järnbolanders och inom psykiatrin på Sjukhuset i Varberg. Han läste även in grundskolekompetens på en folkhögskola för att sedan gå som elektrikerlärling.
– Men det var dåligt med jobb för elektriker när jag var klar. Jag började inom guldsmedsbranschen och var med om den stora guldruschen. Jag åkte omkring och köpte guld, priset steg från 5 kronor grammet till 55–65 kronor på några år. Alla ville sälja sitt guld.
BOSSE ARBETADE PÅ Guldkedjan i Göteborg, butiken finns fortvarande kvar men har bytt namn till Albrekts guld.
– Jag tog över butiken 1985 och sålde den 1988. Vinsten investerade jag i en fabrik i Polen som gjorde matsilver. Vi tillverkade bland annat Olga- och Chippendalebestick. Det var före murens fall.
1996 blev företaget utmanövrerat och uppköpt av en konkurrent. Bo blev besviken på branschen, hoppade av och satsade på – inlines.
– Jag ramlade in på den nya vågen genom mina barn som tyckte att det var skitroligt att åka inlines. Jag åkte själv och började organisera inlinehockeyn i Varberg och Sverige. Jag var som ordförande i Svenska Inlinehockeyförbundet med om att ta fyra Vm-guld.
2010 blev Bosse nominerad som ”årets eldsjäl” och fick ta emot diplom och ett pris på 5 000 kronor ”för sitt ovärderliga och mångåriga arbete” på Eldsjälsgalan i Göteborg. Men 2013 tyckte Bosse att han hade gjort sitt för inlinehockeyn, då hade han sedan länge drivit en byggfirma. Erfarenheterna av bygge hade han fått un-
der guldbranschtiden då han uppförde nya butiker. Och trendkänslig som han är satsade han på att sälja pooler och spaanläggningar. Något som kommit stort.
– Jag gör ingenting som jag inte tycker är kul. Livet är för kort för att man ska hålla på med något som är tråkigt.
TILL DET RÄKNAR numera Bosse politik som en av de tråkiga sakerna. För några år sedan engagerade han sig i Sverigedemokraterna, men har valt att hoppa av.
– Jag gick med på grund av att invandringen hanterades fel. Men politik är ingenting för mig, det var bara bråk hela tiden. Jag och min fru, som också var engagerad, var aldrig lediga. Nu tycker jag att många politiker i andra partier sansat sig när det gäller invandringspolitiken. Nu kan jag rösta på moderaterna igen.
Bosse är glad över att lämna politiken, men att sluta jobba med att sälja badtunnor och spa finns inte på kartan.
– Firman tar mycket tid på sommaren, i stället reser vi mycket på vintern. Och så har jag ju alla barnbarn att hålla reda på. Jag har tre barnbarn, två till är på gång och så har jag två bonusbarnbarn.