Balans i världspolitiken
POLITIK. Ordkrig och handelskrig. Det är laddat i världspolitiken just nu. Då gäller det att koncentrera sig på balansen istället för att slå tillbaka. Dag Gustavsson
SIGNERAT 12/3. Vi sjunker ner i vår tv-soffa för att bara få vara. Nyhetsflödet handlar om risken för ett upptrappat handelskrig och vi tänker att vi kanske ändå inte berörs av denna storpolitik som vi inte har någon som helst möjlighet att påverka. Men att den kommer påverka oss anar vi dock, det blir helt enkelt svårt att komma undan.
Produkter vi väljer till vår matkasse kan komma att påverkas och är vi anställda i ett företag som hanterar det svenska stålet inser vi att förändringar kan komma att ske ganska snart. Och sedan handlar det om våra sparade pengar – hur ska det nu gå med fonderna?
TROTS ATT VI lever på ett jordklot stort nog för många och fler, så räcker världen ändå inte till. I denna stora värld krävs det stor konst i balansgång för att inte trampa för hårt på andras tår. Extra svår är denna balansgång då det samtidigt finns de som trampar på utan hänsyn till om någon annan faller. Med en så hänsynslös ”medvandrare” är det lätt att själv bli både irriterad och arg och tanken dyker säkert upp om att använda sig av samma framfart så att denna burduse kollega i världspolitiken får känna sig skakad. Men den känslan och den metoden måste hållas i schack, för i samma stund skulle man lämna all den koncentration som just balansakten kräver. Börjar alla klampa på skapas ännu fler vibrationer som ökar risken för att alla faller.
HANDELSKRIG – VISST rör det sig enbart om en krigsterm som kryper sig in i vokabulären för handel och ekonomi, men det finns ett allvar då historien har visat att när dessa termer tar fäste i världsekonomin så kan det leda till oro och konflikter som ingen vinner på. Istället för ordkrig och åtgärdskrig gäller det att bjuda in till samtal och förhandling. Och faller det inte på plats i första rundan, ta då en runda till. Eller – ta så många rundor som krävs.
Vi försöker finna ro i vårt trygga bo, i vår soffa med familjen. Möjligheten att påverka skeendet i världspolitiken känns som sagt orimligt långt borta. Vi får nöja oss med att hålla en tumme för att världens ledare jobbar vidare med balansen.