Egen ost – för
RYSSLAND: KVARTSSEKEL SEDAN SOVJETUNIONEN FÖLL IHOP
Djupt ute i den ryska myllan bygger Pavel och Maria sin framtid – på egen hand. Själv är bäste dräng, säger osttillverkarna som tröttnat på stagnationen under Vladimir Putin.
Utanför det urgamla Gorodets i Nizjnij Novgorods län löper den knaggliga bilvägen in bland täta granar och åkrar i träda. Landskapet påminner om nedre Norrland, med rejäla snöhögar, björkskog och glest mellan husen.
Här ligger byn Blednyj, med knappa tiotalet själar, långt från ingenstans.
Alldeles utmärkt, tycker Pavel Tichomirov.
– Här finns bär och svamp och vilda djur. Vi kom hit för fem år sedan och har byggt upp allt från noll, berättar han och visar runt kring uthus och garage. I hagen idisslar korna i snön. – De går ute året runt, halva dagen åtminstone. Det är bra för hälsan. Fast blir det neråt minus 30 får de bara vara ute i en halvtimme.
PAVEL OCH HUSTRUN Maria har lämnat det nedsmutsade Dzerzjinsk – centrum för den gamla Sovjetunionens kemiska industri – och flyttat ut på landet. Här lever de på att tillverka kvalitetsost: egna varianter av mozzarella, halloumi, mascarpone och chèvre som framför allt Maria är ansvarig för.
– Jag sköter allt det andra: byggandet, transporter och hur mjölken blir till. Men det är hon som kan allt om ost, förklarar Pavel.
Och det stämmer verkligen. Det formligen sprudlar om Maria när hon berättar om ostens ryska historia, örter och kryddor och lagringsproblem.
–Just nu är ost lite på modet i Ryssland. Det har gjorts enorma framsteg de senaste åren. Folk åker till Italien och Frankrike och utbildar sig, berättar hon.
Kundkretsen är dock liten och omsättningen knapp. Än så länge säljer familjen bara direkt till ett 30-tal fasta kunder i veckan, och inte till några affärer.
–Alla våra lagar är skrivna för storföretag. Det är inte lätt att få till alla tillstånd som krävs för att få producera. Men vi hoppas att vårt nya osttillverkarförbund kan hjälpa till, säger Maria.