Stor vikingahär i engelsk massgrav
HISTORIA: VIKINGAGRAV ÅTERUPPTÄCKT EFTER 40 ÅR
Enligt legenden var det de tre sönerna till den dansk-svenske vikingakungen Ragnar Lodbrok som gick i spetsen för den vikingahär som år 865 invaderade England, vilket flera år senare resulterade i den så kallade Danelagen där vikingarna gavs kontroll över norra England.
Inför vintern 873 slog hären, eller ”den stora hedniska armén” som den kallas i de anglosaxiska krönikorna, vinterläger i Repton i mellersta England. I samband med detta skövlade de ett kloster tillika begravningsplats för gamla anglosaxiska kungar.
Och det var precis där, på den gamla gravplatsen, som arkeologparet Martin Biddle och Birthe Kjølbye-biddle i mitten av 1970-talet hittade en massgrav med benrester från minst 264 människor.
– Åttioprocent var män som var mellan 18 och 45 år när de dog, säger Catrine Jarman, arkeolog vid University of Bristol.
BARA ETT 50-TAL meter därifrån hittades också en välbevarad dubbelgrav med resterna efter en äldre och en yngre man. Den äldre mannen hade ett svärd vid sin sida, en vildsvinsbete mellan benen – och en Torshammare runt halsen.
– Helt uppenbart var det en vikingagrav. Den äldre mannen hade väldigt allvarliga skador, bland annat ett stort jack i vänster lårben, säger Catrine Jarman.
Arkeologparet Biddle var övertygade om att även benresterna i massgraven härrörde från samma vikingahär.
– Men när benfragmenten daterades på 1980-talet med hjälp av kol 14-metoden blev resultaten helt annorlunda. Några kom från perioden, medan andra daterades till flera hundra år tidigare, säger Catrine Jarman.
PARET BIDDLE TVIVLADE aldrig, men många andra dömde ut fyndet och trodde att benresterna hade samlats ihop av klostrets munkar århundradena före vikingarna, varför fyndet mer eller mindre föll i glömska.
Men så, för bara några år sedan, * När vikingarna klev i land på Englands östkust år 865 bestod landet av fyra kungadömen: East Anglia, Northumbria, Mercia och Wessex.
* Vikingar hade härjat på de brittiska öarna flera gånger tidigare, men detta var första gången som en regelrätt armé landsteg med det uttalade syftet att erövra mark. I de anglosaxiska krönikorna kom hären att kallas för ”the Great Heathen Army”, det vill säga den stora hedniska armén.
* Vikingarnas härjningar och erövringar resulterade i den så kallade Danelagen som gav den danska kungen rätt till att styra över stora områden i östra England.
* Efter vinterkvarteret i Repton år 873 splittrades hären i två delar. Den ena gick norrut till staden York som hade erövrats några år tidigare, medan den andra gick söderut där den år 878 kom att lida nederlag mot Alfred den store av Wessex. upptäckte man att kol 14-metoden inte är perfekt om någon ätit mycket fisk- och skaldjur under sin livstid.
– Då kan det bli förvirrande resultat, eftersom det kol som finns i fisk och skaldjur kommer från atmosfäriskt kol som cirkulerat i haven i cirka 400 år innan det hamnar i fisken, säger Catrine Jarman.
Denna felkälla är lätt att ta hänsyn till, men då – på 1980-talet – visste man inte ens om den. Som en del av sitt doktorsarbete har nu Catrin Jarman daterat benresterna på nytt.
– Den nya dateringen passar perfekt och visar att samtliga benfragment härrör från den stora hären från år 873. Vi kan inte vara helt säkra på att de är just vikingar, men allt tyder på det, säger hon.
På 1970-talet upptäcktes en massgrav som troddes härröra från den stora vikingaarmé som invaderade England i slutet av 800-talet. Men på grund av en felmätning föll fynden i glömska. Nu gör massgraven en storstilad återkomst som ett av de viktigaste vikingafynden någonsin.
FORSKNINGEN, SOM presenteras i tidskriften Antiquity, visar att även dubbelgraven kan dateras till åren 873–886, det vill säga samma tid som massgraven.
Vad vikingarna dog av är det dock ingen som vet.
– Väldigt många fragment har spår av våld. Gissningsvis har de dött någon annanstans, på olika slagfält, där de har begravts. Först därefter har resterna flyttats till gravplatsen i Repton, säger Catrine Jarman.
Tack vare den nya dateringen kan arkeologer nu dra en suck av lättnad.
– Det är helt underbart att vi kan räkna med Repton igen. Det är ett extremt viktigt fynd, säger Søren Sindbaek, arkeolog vid universitetet i Aarhus i Danmark, som inte var involverad i den aktuella forskningen, till Science Nordic.