Drömmen om en ny fantastisk behaglig karriär

Jag skulle bli en så jäkla bra sällskapsdam! Varför finns inte det yrket längre? Platsannonserna bara tjatar om controller hit och Junior Webbutvecklare dit. Specialistläkare i psykiatri, reservdelsäljare och rektor.

Men inga sällskapsdamer. Tycker inte det skulle vara så svårt. Det enda som krävs är: - Ett slott eller en herrgård - En ensam äldre adelsdam - Pengar på nån fond

ARBETSUPPGIFTERNA BESTÅR I huvudsak av att servera te, läsa högt ur en borgerlig morgontidning efter frukost och ett kapitel ut Dickens ”David Copperfield” på eftermiddagen.

Vid vackert väder kan man sällskapa sin arbetsgivare på stillsamma promenader i rosenträdgården (med rosenkorg på armen) och ibland (men bara ibland) åka en mindre tur till kyrkan eller någon liten stråkkonsert.

”Ser jag på för många historiska serier? Längtar jag bort ibland? Borde jag ta tag i mitt dagdrömmande?”

Där emellan föra belevade diskussioner om historia, konst och litteratur. Och vid speciella tillfällen skvallra lite. Min kompetens i allt detta är faktiskt enastående. I yrket ingår givetvis att den gamla damen så småningom testamenterar sitt slott till sin älskade vän. Men sånt är ju självklarheter.

PERIODVIS, FÖR OMVÄXLINGS skull och i kortare perioder, skulle jag också kunna tänka mig att arbeta som guvernant. Av gamla sorten, den stränga men rättvisa.

Efter två timmars disciplinerad undervisning på förmiddagarna i historia, konst och litteratur skulle jag sitta med barnen vid brasan och dricka te och högläsa Narnia-böcker. (Nämnde jag att även dessa barn bor i ett slott?)

På eftermiddagen är guvernanten ledig för att vila och förbereda morgondagens lektioner. Hon är ingen barnflicka, för guds skull. När barnen en gång växer upp kommer de minnas sin guvernant med sådan värme att de döper alla sina barn efter henne (och köper henne en gullig stuga med halmtak och klängrosor.)

JAG UNDRAR. KAN det vara så att jag läst för mycket engelsk 1800-talslitteratur? Ser jag på för många historiska serier? Längtar jag bort ibland? Borde jag ta tag i mitt dagdrömmande?

Självklart borde jag det, så här kan det ju inte fortsätta. Jag vet vad jag behöver göra och jag gör det nu. Jag tror jag börjar med Svenska Dagbladet. Så här ungefär: FINNES Sällskapsdam utan någon att sällskapa. Hör av er. PS. Även större patriciervilla går bra.