Framtiden är dimmig i brexitland
De vann folkomröstningen om brexit – men väntar fortfarande på att få fira. Trots en osäker framtid hålls ändå hoppet vid liv i brexitland om nyttan av att lämna EU.
Nordsjövinden biter i med kraft längs strandpromenaden i Cleethorpes. De som är ute och går med sina hundar får vika sig nästan dubbla när saltvattnet stänker in över piren.
Rena vikingavädret är det som råder – extra passande eftersom det var just i de här områdena som danskar och norrmän vällde in för drygt tusen år sedan i hopp om rov och land och rikedomar.
Då som nu vill invånarna här i Lincolnshire helst slippa den europeiska kontinenten.
Det här är brexitland.
– JAG STÖDDE BREXIT. 70 procent av mina väljare gjorde det. Det var aldrig något tvivel om att det här området skulle ge något annat än ett överväldigande stöd till att lämna EU, berättar lokale parlamentsledamoten Martin Vickers med stolthet i rösten.
Konservative Vickers tar emot inne på biblioteket i Cleethorpes, en liten badort strax utanför den gamla fiskemetropolen Grimsby på den engelska östkusten.
Han är övertygad om att hans väljare inte har ångrat sig.
– Om det skulle hållas en andra folkomröstning i morgon tror jag att till och med ännu fler skulle rösta för brexit. Vi har gjort vår val och fått vårt resultat, säger 67-årige Vickers.
Han tillhör den mest konservativa och brexitinriktade falangen i sitt parti.
SAMTIDIGT ÄR HAN inte en av dem som förklarar brexit med ekonomiska skäl och att Storbritannien ska finna sig en ny lysande framtid utanför unionen.
I stället pekar Vickers på två helt andra orsaker.
Den ena är önskan om att bestämma själv, i ett land där enpartiregeringar är normen och som stundtals bestämt det mesta över stora delar av jordklotet.
–Ni länder på kontinenten är vana vid koalitionsregeringar och
att hitta kompromisser. Men det är inte den brittiska stilen, säger Vickers.
Orsak nummer två är invandringen.
– Det är inte på grund av rasism, utan det faktum att många av de enklare jobben har tagits över av östeuropéer. Som enskilda personer har de integrerats ganska bra, inga större problem alls, men det har pressat ner lönerna på enklare jobb. Och det vill folk ha tillbaka kontrollen över, hävdar Vickers.
GRIMSBY VAR EN GÅNG världens största fiskehamn. Drömmen om att återfå det gamla bidrog till mångas brexitröst i folkomröstningen.
Både till höger och vänster varnar ändå politikerna om att fisket inte kommer att få uppleva någon ny klang- och jubeltid bara på grund av brexit.
– Fisk har den olyckliga vanan att simma runt mellan ett lands vatten till ett annat. Och man kan inte placera en Trump-mur på botten av Nordsjön, säger Richard Corbett, Labourledamot i Eu-parlamentet, på ett stormöte om fisket och brexit inne i stadshuset i Grimsby.
CORBETT VILL INTE lämna EU och är orolig för vad utträdet ska innebära i form av kontroller och byråkrati för den handel som med åren blivit alltmer internationell och gränslös.
– Att sälja fisken är lika viktigt som att fånga den. Jag ser hellre ingen brexit alls, än en dålig brexit.
Martin Vickers håller inte med och försöker i stället att se det positiva. Kanske kan den stora lasthamnen i Immingham bli en frihamn. Kanske kan vindkraftsindustrin ge nästa stora boom.
– Vad vi desperat behöver är en stor investerare som vill gå in och satsa och skapa högkvalificerade arbetstillfällen. Det är nyckeln till att lyfta hela området, säger parlamentsledamoten i brexitland.