Om självstyre
i ett spel mellan olika makter, säger Karlsson.
EFTER FÖRSTA VÄRLDSKRIGET skulle resterna av det osmanska riket styckas upp. I fredsavtalet fanns ett vagt löfte om en kurdisk stat, men det omintetgjordes och när kolonialmakterna delade upp Mellanöstern splittrades de kurdiska områdena mellan dagens Irak, Turkiet, Iran och Syrien. Kurderna är den största folkgruppen utan ett eget land.
Och få kurder har glömt hur tidigare amerikanska regeringar behandlat kurderna i Irak, där de uppmanades att resa sig mot diktatorn Saddam Hussein. Men upproret slogs ned och en känsla av att ha blivit förrådda bredde ut sig, eftersom USA inte kom till undsättning. Inte heller grep de in när Hussein gasade ihjäl kurder i Halabja.
– Man brukar säga att kurderna inte har några vänner utom bergen, problemet i nordöstra Syrien är att där har de inte ens bergen. Den kurdiska statsbildningen består av den gamla mesopotamiska slätten och därför är de helt utelämnade till de allianser som bildas.
En anledning till att kurderna ständigt utnyttjas är avsaknaden av en enhetlig ledare och en egen stat, enligt Karlsson som beskriver en folkgrupp som är splittrad mellan olika klaner. Om USA står inför valet mellan det Natoallierade Turkiet och den syrisk-kurdiska Ypg-styrkan är valet enkelt, enligt honom.
– Då blir det självklart Turkiet. Finns det någon som står på kurdernas sida i Syrien?
–Nej, inte när det blir skarpt läge. Afrin har haft en kurdisk majoritet sedan urminnes tider, men framöver tror jag att vi kommer att få se försök från både Turkiet och den syriska regimen att driva ut kurderna därifrån, säger Karlsson. –Det ökar inte förutsättningarna för att den kurdiska staten i Syrien ska överleva, även om det fortfarande finns områden öster om Afrin som står under kurdisk kontroll.
YPG har hyllats för sina insatser i kriget mot IS men man har inga bundsförvanter när det gäller.