Utbildning avgör chans att överleva
Lågutbildade löper en betydligt högre risk att dö av sin cancer, jämfört med högutbildade. Nu måste regeringen ta sitt ansvar och eliminera denna orättvisa, konstaterar Cancerfonden i sin senaste rapport. Men socialminister Annika Strandhäll (S) ser inte situationen som ett fullständigt misslyckande för en jämlik vård.
–Nej, jag skulle inte vilja uttrycka det på det sättet. Jag skulle vilja säga att det är ett misslyckande i samhället i stort att vi har så här stora klyftor, säger Annika Strandhäll.
Att drabbas av cancer är en mardröm, men för lågutbildade är denna mara än värre såtillvida att de löper en betydligt högre risk att dö av sin sjukdom, jämfört med högutbildade. Faktum är att denna ojämlikhet kostar 2900 människors liv varje år – helt i onödan.
DET KONSTATERAR Cancerfonden efter att ha analyserat hur utbildning påverkar risken att dö av sin cancerdiagnos.
– Om man ser till all cancer finns det ingen större skillnad i insjuknandet. Lågutbildade drabbas ungefär av lika mycket cancer som högutbildade. Men om man ser till överlevnaden finns tydliga skillnader, säger Jan Zedenius, överläkare och medicinskt sakkunnig på Cancerfonden.
Personer med enbart grundskola drabbas dock av lite andra cancersjukdomar än personer med eftergymnasial utbildning. Bland lågutbildade kvinnor, till exempel, är lungcancer vanligare än bland högutbildade. Å andra sidan drabbas högutbildade oftare av bröstcancer. Malignt melanom och prostatacancer är också vanligare bland dem.
Men även om man tar hänsyn till dessa skillnader och jämför ett åldersstandardiserat antal för respektive cancersjukdom finns en uppenbar ojämlikhet. Lågutbildade kvinnor har 40 procents högre dödlighet i cancer, jämfört med högutbildade. För män är skillnaden 36 procent.
– Det är helt oacceptabelt. Om de lågutbildade fick samma vård som de högutbildade skulle det resultera i att 2 900 färre personer dör av cancer varje år, säger Jan Zedenius.
ORSAKERNA TILL DENNA skillnad är flera och skiljer sig åt för olika diagnoser, men tidigare studier har visat att tiden från misstanke till diagnos och från diagnos till behandling oftare är längre för lågutbildade, jämfört med högutbildade.
Dessutom får högutbildade ”mer” behandling. Exempelvis är sannolikheten att en lågutbildad får en skelettröntgen vid prostatacancer betydligt lägre än att en högutbildad får det. Och så vidare.
– De lågutbildade utreds och behandlas på ett ojämlikt sätt. Men enligt lagen ska vården vara jämlik. Sjukvården har ett ansvar att se till att alla får en lika bra behandling, säger Jan Zedenius.
För att komma tillrätta med skillnaderna kräver nu Cancerfonden att regeringen och vården tar sitt ansvar. Och från regeringens sida säger man att det finns viss grund för kritiken.
SAMTIDIGT SÄGER socialminister Annika Strandhäll till TT att regeringen under mandatperioden har infört det som benämns 31 standardiserade vårdförlopp inom cancervården. Dessa ska täcka in 97 procent av all cancer i Sverige.
– Det är framtaget för att man ska ha en jämlik vård inom de här cancerdiagnoserna med ett visst förlopp i alla landsting, säger Strandhäll, och uppger att resultaten av detta nu följs väldigt noga.