Inte varje dag som man utreds av amerikanerna
Om man vill besöka USA så är det för en svensk medborgare i regel en enkel procedur att bli godkänd för inresa. Man letar upp den amerikanska webbsidan för ESTA, elektroniskt system för resegodkännande, knappar in sina pass- och personuppgifter och bedyrar sin sundhet och hederlighet.
Sen blir man i regel omedelbart godkänd som turist i USA. Ibland kan det dock dröja lite, men ett besked utlovas alltid inom 72 timmar.
SJÄLV HAR JAG hittills väntat i 192 timmar. Inget besked ännu.
Tanken är att jag om någon månad ska hänga med min fru till delstaten Oregon, där hon har en god vän, och sen ska vi bila lite längs Oregons kust som lär vara vacker. Vi har rest förr i USA och eftersom jag till och med kan nynna med i flera av Louisianas träskpoplåtar, såsom Let’s go get drunk, så tycker jag att den amerikanska gränspolisen borde se mig som en tillgång och släppa in mig.
Men jag är under utredning.
EGENTLIGEN EN SKITFRÅGA, för det är så många utsatta människor som inte släpps över gränser med fatala följder. Mitt problem är i det sammanhanget bara en obetydlighet. Men eftersom denna obetydlighet illustrerar byråkratins upptagenhet vid ovidkommande frågor, så kan jag ändå nämna omständigheterna.
Numera, efter att Donald Trump skärpt gränskontrollen, måste även en svensk uppge om han eller hon besökt något av ett antal uppräknade länder, som blivit ökända för terrorism inom sina gränser.
Därför uppgav jag sanningsenligt att jag besökt Somalia, eller egentligen den betydligt mer fridfulla men ej erkända utbrytarrepubliken Somaliland, som ännu formellt är en del av Somalia. Jag har en svaghet för detta hörn av världen ända sedan min kamrat Hussein en vinterdag år 2000 övertygade mig om att vi skulle åka dit.
Jag har en fet stämpel i passet som berättar att jag senast var där i november förra året, så det var bara att fylla i webbsidans kolumn om att jag hade gjort en sådan resa.
DÄRFÖR ÄR JAG nu under utredning. Jag finner det djupt fascinerande att de amerikanska myndigheterna låter någon tjänsteman syna om jag haft legitima skäl att resa till Somalia - eller om jag möjligen är en opålitlig jäkel som åkt dit för att samla bomber i fickorna.
Att det sitter en ansenlig skara amerikanska tjänstemän och granskar dem som sanningsenligt uppgivit att de besökt antingen Iran, Irak, Sudan, Syrien, Libyen, Jemen eller Somalia tillhör förmodligen tillvarons meningslösheter.
Hade jag ont uppsåt med mitt besök i USA, så vore en sådan resa det första jag skulle dölja och inte snällt erkänna.
”Jag har en fet stämpel i passet som berättar att jag senast var där i november förra året.”