Hallänning i Svt-serie
SVT ska nu följa personal och arbetssökande i den nya serien Sveriges bästa arbetsförmedling. Linda Törner, konsult från Halmstad, medverkar som expert. – Det är klart att det var jättespännande, säger hon.
Två serier med samma upplägg har gjorts tidigare: Sveriges bästa äldreboende och Sveriges bästa hemtjänst. Nu är det dags att kliva in bakom kulisserna på en arbetsförmedling och se hur arbetet kan förändras, utan att tillföra extra pengar.
HALMSTADBON Linda Törner är konsult inom integration, med fokus på jobb, kvinnor och skola. Hon har arbetat med integrationsfrågor de senaste fem åren, dels ideellt genom att initiera och driva nätverket Wow (Women on Wednesday), och dels inom skolan i Halmstad kommun. Nu medverkar hon i programmet som expert.
– SVT hittade mig och mitt nätverk Wow och frågade då om jag ville vara med i programmet. Såklart kändes det väldigt spännande att de ville ha min hjälp så jag tackade ja, säger Linda Törner.
HENNES NÄTVERK Wow är en mötesplats för kvinnor i Halmstad, och hälften består av kvinnor med utländsk bakgrund. Det är ett projekt där de alla träffas och integreras. Nu ska strategier från nätverket testas på arbetsförmedlingen i Örnsköldsvik, där inspelningsplatsen är. Under seriens gång får tittarna främst följa fyra personer som söker jobb.
Inspelningen började i höstas, avslutades nu i februari och första avsnittet sänds den 5 april.
– Det ska bli jätteroligt att se, men också nervöst. Det var utmanande men jag känner mig nöjd med min insats, säger Linda Törner. Linda Törner, konsult från Halmstad, medverkar i SVT:S nya serie Sveriges bästa arbetsförmedling. Premiären är 5 april.
Henrietta, kvinnan som berättar sin livshistoria i Ida Lindes nya roman Mördarens mamma, får en dag veta att hennes son har strypt en sextonårig pojke. Sonen döms till fjorton år. Det är jag som är skyldig, tänker hon, det borde vara jag som ska ”avtjäna straffet”. Och något sådant inträffar också men egendomligt inlindat i en kärlekshistoria.
Innan mordet begås lever mor och son i en sorts symbiotisk frid, ja så ser mammans beskrivningar ut. Hon är absorberad av, ja fullständigt intagen av sonen och han får kanske mer av blind kärlek än han behöver. I övrigt är hon en mycket ensam människa, redaktör på ett förlag men noga med att hålla avståndet till sina arbetskamrater.
HISTORIEN BERÄTTAS I korta avsnitt på halvannan sida och de flesta sidor innehåller två fragment. Då och då tänker Henrietta tillbaka, minns en älskare, vad pojken sa i olika samtal, sin egen barndom, någon episod från jobbet, kvällar i den lilla tvåan och sonens mardrömmar.
Hans mardrömmar är fasansfulla och handlar om våld eller övergivenhet. Samtidigt känns de alltför utstuderade och liknar subtila skrivförsök mer än drömmar.
Pojken växer upp, får skägg, börjar hålla sig borta från hemmet, tar studenten och skaffar sig ett eget liv som hon inte vet något om. Plötsligt dyker han upp i en mycket dyrbar kostym, en gåva från en vän, påstår han.
Mamman är alltså överbeskyddande på ett sätt som gränsar till mani. Den hållningen bestämmer också formen. Vi möter nästan aldrig pojken, bara mammans referat av deras samtal och liv ihop, ibland något enstaka citat. Det är som om hon vill skydda sonen också från läsarna.
Samtidigt verkar hon veta lika lite om hans vuxna liv som vi. Och de två kan egentligen aldrig tala om mordet när hon besöker honom i fängelset. Så vi får inte heller veta vad som hände.
LINDE SKRIVER MED kolossal precision, inte komplicerat, men sinnrikt och avbildande, inifrån den där kvinnan. Hon uppfinner obesvärat hennes språk och ofta djupsinniga tankar och den där plågade damen blir absolut levande och unik.