Ordet är fritt.
Ett nytt sätt att leda kommunen, där medborgarna styr, föreslås i en debattartikel.
POLITIK. Har vi demokrati i Sverige? Svaret måste bli nej. Vi har något sorts halvdant demokratiskick där människor bara får rösta på dem som valt sig själva. Jag kan mycket väl gå in i ett politiskt parti och säga att jag vill vara med där. Naturligtvis får jag det, det är ju bra med många medlemmar. Så låt oss säga att det parti i kommunen som jag gick in i hade en ledare som lite grand tappat styrfarten i sin ledning och flera ville egentligen att hen skulle stiga åt sidan. Men säg den politiker som gör det. Av humanitära skäl fanns det ingen som ville ställa upp mot ordföranden. Då säger jag att ni kan få välja mig. Så sker. Men efter ett år avgår jag, eftersom jag egentligen inte är så intresserad av att leda ett parti. Man väljer en annan lämplig medlem. Man kan inte välja någon annan lämplig person än en medlem, en person som så att säga valt in sig själv i partiet.
DESSA, SOM VALT in sig själva och som är de enda som folk får rösta på, är de lämpligaste personerna att leda? Eftersom de valt in sig själva är det ju stor risk att de är lite maktsugna.
VI BORDE HA ett system, där alla medborgare har en skyldighet, att om det behövs, delta i ledningen av kommunen, kortast under ett år. Vi har ju haft allmän värnplikt i landet, varför inte instifta en ledningsplikt. Visst skulle det finnas fall då man kan göra undantag, men i princip skulle det kunna vara så. Då kan varje del i en kommun välja ut någon eller några, som invånarna där tycker framstår som lämpliga demokratiska ledare i kommunen. Man skulle inte längre behöva ha grupperingar av olika politiska partier utan de, som folk vill ha, får inför väljarna föra fram sina personliga synsätt på hur demokrati skall hanteras.
Visst skulle det väl vara viktigt att göra så här på prov under en fyraårsperiod, inte sant?! Rimligtvis borde det omfatta hela Halland, så att man därifrån kan skicka demokrater till riksdagen i den utsträckning som befolkningens andel ger rätt till.
Kurt Olofsson