Efter drygt 50 år ställer sig The Deecoys (Falkenbergs Beatles) på Stadsteaterns scen igen.
Det är drygt 52 år sedan de gjorde sin senaste spelning. Nu är The Deecoys (Falkenbergs Beatles) redo att möta publiken igen på Stadsteaterns scen.
När bandet bildades 1963 var de yngsta medlemmarna tolv år och utrustningen något primitiv.
– Vi körde med transistorradioapparater och banankontakter på den tiden, minns gitarristen Henrik Zajac med ett leende.
Han hette Gustavsson då och var ett par år äldre än de andra i The Deecoys. Namnet hittade han med hjälp av ett engelskalexikon. Deecoy betyder lockfågel och det var ganska vanligt att band i mitten av 60-talet valde djurnamn.
Förutom Henrik bestod kärnan av Lennart ”Nenne” Strand på gitarr och Uffe Andersson på trummor.
– Vi hade flera olika gitarrister som kom och gick, fortsätter Henrik.
NÅGON BASIST HADE man inte i början.
– Vi fick alltid låna basist från det dansband som spelade på samma ställe. Så småningom blev Nenne tvingad att spela bas, konstaterar Uffe.
Det var hemma hos honom man repade, i garaget på Villavägen. En av gitarristerna som kom och gick var Nils Åke Runeson som anslöt 1964.
– Jag var så imponerad över att Uffe hade så mycket Beatlesbilder på vägarna, berättar Nisse.
– Första spelningen jag var med om var på vinden ovanför gamla idrottshallen. Vi hade hela utrustningen på en skrinda eller lådbil som vi gick med genom hela stan. Om jag inte minns fel fick vi hallonsaft och en krona i gage, skrattar Nisse.
Henrik minns att de vid ett senare tillfälle fick 40 kronor för en spelning men att hela gaget gick åt till att hyra förstärkare av Erik ”Walde” Karlsson på Waldes Musik.
THE DEECOYS VAR stadens enda popband på den tiden och när de blev omskrivna i HN kallades de för ”Falkenbergs Beatles”. De framförde även låtar av andra band men uttrycket hängde kvar. Så när de spelade ute stod det oftast Falkenbergs Beatles på affischerna trots att killarna påpekade att de inte hette så. Men förmodligen såldes fler biljetter om Beatles nämndes.
Killarna blev i alla fall lokala kändisar och fick uppleva lite hysteri om än i begränsad nivå.
– Vi var de första i Falkenberg som hade långt hår. Jag blev mobbad av en lärare för det. Men jag minns också att järnvägsbron var nedklottrad med våra namn, berättar Henrik.
– Järnvägsbron var den tidens Facebook. Där kunde man läsa allt om vem som var med vem, påpekar Nenne.
Han flyttade från Falkenberg till Östersund 1972, men har varit tillbaka varje sommar och är på väg att bli falkenbergare på heltid igen. Nisse flyttade redan 1965 till Hässleholm och något år senare lade The Deecoys av. Uffe och Henrik har blivit Falkenberg trogna men aldrig spelat tillsammans förrän nu.
– Uffe och jag har kanske pratat med varandra fem gånger på 50 år. Men när han ringde om att vi skulle göra något ihop igen kände jag det på mig. Jag hade lekt med samma tanke, förklarar Henrik.
Nisse är den som satsat mest på musiken efter The Deecoys. Han har bland annat deltagit i Melodifestivalen två gånger och släppt soloskivor under artistnamnet Runeson. När hans debutalbum blev omskrivet i HN 1974 uttryckte han önskemål om att få träffa de andra i the Deecoys igen och snacka gamla minnen.
DET TOG DRYGT 50 år innan återföreningen. Men alla fyra tycker att det ska bli jätteskoj att ställa sig på Stadsteaterns scen igen den 14 april. Då ska Barnklubben Burken återuppstå för en dag och The Deecoys kommer att lira Beatleslåtar igen. Den här gången med riktiga förstärkare och med betydligt mer erfarenhet.
– Det kommer att låta hundra gånger bättre nu, lovar Uffe.