Oroande otryggt för journalister
Journalistförbundet höll kongress i veckan. Det som avhandlades där berörde inte bara de journalister som är medlemmar i fackförbundet. Det arbete som utförs av journalister är en väsentlig del av vårt demokratiska samhälle. Journalistförbundet är även ett yrkesförbund som talar i och driver på i olika frågor rörande hela yrket. Hur saker som yttrandefrihet, offentlighetsprincipen, meddelarskydd och annat hanteras påverkar direkt och omedelbart journalisters förutsättningar att utföra sitt uppdrag.
Förbundet antog en rad uttalanden på kongressen som sammantaget vittnar om en yrkeskår som jobbar under osäkra förhållanden och med arbetsgivare som inte prioriterar arbetsmiljö. Otrygga journalister som jobbar i en dålig arbetsmiljö är knappast en garant för kvalitativ journalistik och effektiva arbetsformer. Orsaken till dessa förhållanden är så klart den omstöpning som branschen genomgår sedan många år och där man fortfarande trevar sig fram. Medieföretagen producerar något som alla vill ha men som man ändå inte hittills lyckats sälja när det man producerar inte längre levereras på papper utan i digital form.
Därför fokuserar många mediehus på nya intäkter och journalistiken förväntas pågå av sig självt, med färre anställda och mindre resurser. Något som journalister har levt med länge är den så kallade utlasningen. I många andra branscher vet man inte ens vad det är, inlasning har man hört talas om, men utlasning?
Det har handlat om att vikarier som går mot en anställningstid på ett år då får företräde för fast anställning när tillfälle ges. Den vikarie som varit uppskattad och utfört sitt arbete utan klagomål i elva månader får plötsligt inte vara kvar längre, trots att behovet finns. Man tar helt enkelt in någon ny. För tänk om vi måste anställa Lisa även om Janne Josefsson skulle söka jobbet?!
DET ÄR DÄRFÖR inte ett dugg konstigt att SJF kräver att anställningstryggheten försvaras. En bättre lösning på det eventuella problemet som arbetsgivare upplever med just turordningsreglerna i LAS, vore att läsa på. För det är verkligen inte omöjligt att säga upp anställda. Då finns det andra tvingande regler och krav som gör att arbetsgivare drar sig för att anställa och som är mer värda att lösa.
En annan fråga som är aktuell och som mer indirekt påverkar journalisters arbete är förslaget att göra om radiooch tv-avgiften till en ren skatt som ska betalas av alla. Hittills har det varit en avgift per hushåll, med det nya förslaget ska alla över 18 år i ett hushåll betala. Journalistförbundet menar att oberoendet riskerar att skadas om avgiften görs om till en skatt. När det nuvarande så kallade presstödet ska göras om för att anpassas till dagens mediesituation väntar ännu fler förändringar. Hur det kommer att påverka i praktiken återstår att se.
Oavsett vad som händer med finansieringen av såväl public service som de privata medieföretagen är grunden oförändrad. Det journalistiska hantverket är detsamma oavsett hur resultatet distribueras. Och i dagens komplexa omvärld där många vill slåss om medieutrymmet är detta arbete viktigare än nånsin.