Därför är åldrande inte en enda lång nedförsbacke
Åldrandet behöver inte vara en nedförsbacke mot ensamhet och elände. För en del blir ålderdomen tvärtom en tid av vishet och välbefinnande, meningsfulla relationer och en stark känsla av sammanhang.
LLars Tornstam var professor i socialgerontologi i Uppsala och studerade samspelet mellan den åldrande individen och omgivningen. I slutet av 1980-talet lanserade han en revolutionerande teori om åldrandet. Lars Tornstam kalllade den gerotranscendens. Gero betyder gammal och transcendens att överskrida, till exempel gränser.
Tornstam hade lyssnat till många äldres livsberättelser. En del av dem stämde inte alls med den gängse bilden av åldrandet som de sista trista stegen på livstrappan – en enahanda vandring där sinnena försvagas, minnet försämras och horisonten krymper.
Tänk om, funderade Tornstam, tänk om människan inte är färdig i medelåldern utan fortsätter att utvecklas hela livet. Tänk om äldre till och med kan uppleva helt nya dimensioner och känna fördjupad livsglädje. ”De tankarna bröt mot den etablerade vetenskapen på området. De sa att jag inte var klok”, berättade Lars Tornstam, som dog för ett par år sedan, i en intervju.
NUMERA ÄR UTVECKLINGSTEORIN
om det positiva åldrandet allmänt accepterad. Det är inte alla äldre förunnat att nå den åtråvärda gerotranscendensen – enligt en del forskare handlar det om ungefär var femte person.
Men de som gör det får nya perspektiv på livet, sig själva och sina relationer. I ett lyckligt åldrande faller maskerna av och det materiella får stå tillbaka för en förundran inför tillvarons mysterier. Man uppskattar livets små glädjeämnen mer, blir mindre självcentrerad och kan se sitt liv som en länk mellan tidigare och kommande generationer.
Som sjuksköterska med inriktning mot äldreomsorg kom Barbro Wadensten för drygt två decennier sedan i kontakt med Tornstams teorier.
– Jag brukar säga att det var ämnet som hittade mig. Det var ett helt nytt, positivt sätt att se på åldrandet, säger hon.
Enligt Barbro Wadenstens erfarenhet känner många äldre igen sig i åtminstone en del av Tornstams kriterier. De återvänder till tidigare livsfaser och förstår – och försonas med – varför livet blev som det blev. De uppskattar självvald ensamhet och föredrar färre men djupare sociala kontakter.
I SIN AVHANDLING vid Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, liksom i boken Det naturliga åldrandet. Om vägen till gerotranscendens
från 2010 ger Barbro Wadensten förslag till hur vårdpersonal kan ”vattna ett frö av vishet” genom ett lite annorlunda bemötande av äldre.
– Det blir lätt stort fokus på sjukdomar, men man behöver inte börja ett samtal med att fråga hur det är med magen i dag. Man kan höra om den boende har drömt något under natten, eller fråga om det finns några speciella minnen förknippade med en tavla hon har på väggen i sitt rum, säger Barbro Wadensten.
Personalen bör heller inte ducka för samtal om döden, tycker hon. För många äldre är döden inte längre så laddad och de kan vilja prata om sina tankar kring den.
I Göteborg pågår ett forskningsprojekt i Lars Tornstams anda. Docenterna Hanna Falk och Kristin Falk intervjuar äldre som, trots kroniska sjukdomar och funktionsnedsättningar, skattar sin egen hälsa som mycket god.
– Skillnaderna inom gruppen som vi kallar äldre tycks vara större än likheterna. Många studier tyder numera på att äldre-äldre har en annan syn på begreppet hälsa än vad yngre äldre har, säger Hanna Falk.
EN TÄNKBAR FÖRKLARING är individens resiliens, det vill säga förmåga att återhämta sig från, motstå eller anpassa sig till någon form av förändring eller störning.
– Preliminära resultat pekar på att de äldre personer som har en hög grad av resiliens också har en stark tro på den egna förmågan och lätt kan anpassa sig till förändring, upplever stöd och meningsfullhet i sina sociala relationer och visar på en stor portion humor och förmåga att kunna skratta åt eländet, säger Hanna Falk.
Intervjuerna görs inom ramen för befolkningsundersökningarna H70 i Göteborg. Ambitionen är att studien ska kunna presenteras nästa år.