93 år är inget hinder för att man ska få en snilleblixt
Tankar på tider som varit, meningsfulla möten och en och annan ny insikt. 93-årige Bo Nordlund känner tacksamhet för sitt långa och innehållsrika liv.
Med ålderns rätt tar sig Bo Nordlund titt som tätt en tupplur i sin säng på Änggårdsbackens äldreboende i Göteborg. När han kommer till vila på det gulglada överkastet får han ibland en snilleblixt.
– Häromdagen blev jag glad när jag kom på varför det alltid är sommar på John Bauers tavlor. Det var nämligen så att skogarna var ödsliga och farliga på somrarna och Bauers troll och jättar skulle skrämma folk från att vistas där då.
FÖR DRYGT FYRA
Nordlunds fru.
– När man blir ensam ökar mängden tid dramatiskt. Men om man har intressen tar de inte slut för att man blir äldre, säger han.
Bo Nordlund har många. Han kan göra en liten utläggning om
år sedan dog Bo övergången från det manuella till det maskinella samhället för att i nästa stund berätta att det egentligen inte är så komplicerat att handla med aktier.
SOM GAMMAL SVENSKLÄRARE har han också ett stort litteraturintresse, även om gula fläcken har satt stopp för läsning på papper.
– Det här med blindheten har verkligen satt mig på plats, men jag har trots allt varit gynnad och är tacksam för mitt liv. Jag är ju väldigt gammal och med åren mattas man i sin intensiva känsla för döden. Jag är inte rädd, det kan vara nog när som helst nu. Och här bor jag så bra med full service. Jag trycker bara på en knapp och då kommer någon in och frågar om jag känner mig ensam.
THERESE VUORI ÄR samordnare på Änggårdsbackens äldreboende och väl förtrogen med begreppet gerotranscendens.
– Många tror att den som är ensam måste vara deprimerad, men vissa har valt ensamheten och vill verkligen inte vara någon annanstans än med sig själva i sin lägenhet. För många räcker det att barn och barnbarn hälsar på ibland, säger hon.
Åldrandet är väldigt individuellt, poängterar Therese Vuori. Man måste lära känna var och en för att förstå gästernas olika behov.
– Det här är ju deras sista boende, men vi vill ändå försöka se till att de har något att se fram emot varje dag. Det är en del av det salutogena tänket, att underhålla det friska, säger hon.