Stellan Bengtsson om livet i San Diego
SPORT: Bordtennislegendaren Stellan Bengtsson lämnade Halland 2006. Vi träffade honom ”hemma” i USA.
Vad passar bättre när man ändå befinner sig i San Diego än att träffa killen som verkligen satte Falkenberg på kartan 1971. Stellan Bengtsson blev världsmästare i bordtennis och inget blev sig likt i pingis-sverige efter det.
Såklart står han staty i hemstaden också.
Stellan Bengtsson och Stellan Bengtsson som staty.
Men nu är det USA som gäller sedan september 2006, tillsammans med frun Angie.
– Det känns som om jag blir kvar här. Mina barn bor här och mina barnbarn. Det är en trygghet, säger Stellan.
Jag har inte träffat honom på långt över tio år. Men det är samma nyfikna kille som spelade och tränade med Falkenbergs BTK. Han har blivit lite äldre, men vem har inte blivit det?
Vi tar först en fika för att sedan bege oss till Mitch’s Seafood i hamnen, som heter America’s Cup Harbour och ligger på halvön Point Loma inne i San Diego Bay. Där förstår vi varför Stellan Bengtsson trivs i sin hustru Angies hemstad.
– JAG KÄNNER att jag vill ha närheten till vatten. Och mat intresserar mig. Vi brukar gå ut och äta och upptäcka nya ställen så ofta vi kan. Jag gillar asiatisk och mexikansk mat främst, men äter gärna revben också.
Och efter att jag njutit en bläckfisk-sandwich förstår man varför Stellan gillar just det här stället. Den smakar och luktar himmelskt! Och råvaran kommer direkt från båtarna vi ser framför oss! En relation mellan kockarna och fiskarna i perfekt symbios.
Han har hunnit bli 66 år nu och är folkpensionär, men jobbar fortfarande med det han älskar och älskat sedan barnsben: bordtennisen.
– JAG LÄGGER kanske 30 timmar i veckan nu. Måndag, tisdag, onsdag, fredag och lördag. Det är kanske lite för mycket, men jag har strukit söndagarna och det är skönt. Och har börjat tänka på lördagar också. Söndagar slappar vi, men Angie gillar att sova mer än jag.
Det är dags att lämna Mitch’s Seafood. Det närmar sig jobb för Stellan. Vi sätter oss i bilen och Stellan säger att jag inte behöver vara orolig. Detta efter att ha berättat om sin ögonsjukdom.
Kroppen är sliten. Han är blind på ena ögat. Har tagit bort fyra cancerfläckar och gjort en höftoperation. Och kommer med största sannolikhet inte tillbaka till Falkenberg och Sverige igen. Men Stellan Bengtsson är ung i själen och lever fortfarande sitt liv i pingisen.
– JAG HAR ingen syn på vänster öga längre efter tre näthinnelossningar. Det gör det svårt att spela, främst från forehand. Men att ”köra bollar” är inget problem och det fungerar bra att köra bil. Man vänjer sig och lär sig leva med det. Jag fick definitivt besked i slutet av förra året att synen aldrig kom-
mer tillbaka och det var tungt att acceptera det.
Han talar med en grimas om första näthinnelossningen och vad som gällde efter behandlingen.
– Jag fick ligga på mage i 40 dagar och nätter med gas i ögat.
Dessutom berättar Stellan att han opererat bort fyra godartade hudcancer-fläckar.
– Jag går på kontroller och när jag är ute i solen har jag en typ av våtdräkt på mig ibland för att skydda mig.
TUR DÅ ATT mycket av hans tid sker inomhus i pingishallen.
Vi åker till Stellans och Angies radhus som ligger i stadsdelen Clairemonte, cirka 5 kilometer från den fina stranden Pacific Beach. Stellan ska packa sina grejer.
Angie möter upp med lilla barnbarnet Avia.
– Hon är mest bortskämd av de tre vi har. Vi har passat henne mycket, säger Stellan, samtidigt som han konstaterar att den lilla ”gjort i blöjan”.
Mamman är Suco Li, 40 år och lägenhetsmanager. Tvillingsönerna Sam och Chris har också bott i huset som Stellan hyrt i 12 år nu.
Alla tre barnen är amerikanska medborgare men talar svenska. Stellan nöjer sig med ett green card. Han vill inte bli amerikan.
– Jag avskyr Trump. Det känns som om det saknas solidaritet i samhället. Topparna är höga när man har kul och är framgångsrik. De som har det dåligt har det dåligt. Jag har ju betalat skatt i Sverige och har pension och klarar mig bra. Och har råd att betala en hög sjukförsäkring, men vi har en ganska låg skatt i USA så det går på ett ut.
Sjukförsäkringen kom väl till pass vid operationerna berättar Stellan.
Angie och Avia leker medan Stellan packar färdigt.
– Vi söker efter hus. Men dollarn står högt just nu och vi vill inte bo i öknen, där det är billigare.
Så är det då dags att besöka Stellans arbetsplats; After Schoool Learning Tree i Sorrento Valley. Vi drar iväg i bilen längs väg 805 och tolv minuter senare är vi framme.
Det är ett slags fritids som ägs av två kineser; Mister Lee och Miss Hong.
400 BARN HÄMTAS från skolorna runt om i området. Det är som en fritidsgård där man kan spela pingis, utöva tai chi, träna matte, spela instrument och mycket annat. Mot betalning förstås!
– Vi började med träning där för fem år sedan. Jag och Angle har ett företag, Stellangie Table Tennis. Vi har hundra barn i träning, både i grupp och individuellt. Och även vuxengrupper. Individuellt tar jag 80 dollar per timme, ägarna får procent på den summan. Jag jobbar inte med pingisen för pengar utan för att jag gillar mitt jobb. Sedan lägger jag pengarna på sjukförsäkring, mat och lite skivor då och då.
På plats i pingisrummet, med lågt till tak och 6+6 bord, är Eral Alto och Benj Korol. Eral är spelare och tränare och det är Benj Korol som Stellan ska drilla under en dryg timme.
– Jag har privatlektioner och sedan grupper. Den bäste killen här kör jag fem dagar i veckan med. Han är 12 år och mycket lovande och har haft stora framgångar. För att bli bra i USA måste spelarna ha viljan, ha föräldrarna med sig och ha ekonomi. Just vad gäller ekonomin tappar man många talanger för, säger Stellan.
USA FINNS INTE med i toppdivisionen i pingis-vm som börjar i helgen i Halmstad.
– Det är jättekul att Sverige fått VM. Halmstad är ju den minsta staden någonsin som arrangerat mästerskapet. Jag tror det blir ett kanonarrangemang. Det hade varit grymt kul att vara där.
Men flygrädslan stoppar honom. Något han talat mycket om.
– Jag flög senast när mamma gick bort 2007 men inte sedan dess. Jag ser det som ett handikapp för jag vill hälsa på. Även om jag varit och talat med många piloter och de visat mig och förklarat hur det går till, så blir jag inte av med rädslan.
VM i Halmstad blir det inte. Angie har varit och hälsat på syrran och brorsan I Sverige och jag har köpt biljetter till dem för att de ska komma till USA. Det är väldigt kul med besök och att få visa runt, säger Stellan.
MEN PINGISEN I Sverige – och världen – följer han.
– Det går ju att se allt på ITTFS hemsida nuförtiden. Jag vet lika mycket om svensk pingis som om jag hade bott i Sverige. Den nya plastbollen har gjort pingisen mer fysisk och spelet är simplare på något sätt, inte lika vackert som förr. Det är mer kraft än finess. Svensk pingis då?
– De nya generationerna är sämre lyssnare än de tidigare som var så framgångsrika. Jag tränade Jörgen Persson och han var en bra lyssnare. Det finns en enorm kunskap hos sådana som Jörgen och Janove Waldner. De borde förbundet utnyttja mer, kanske på konsultbasis. Sedan måste det finnas tränare och ledare som orkar ta fajten med spelarna. Ingen blir världsmästare av vilopass.