Slaktlekar sätts upp på Katrineberg
Under fredagen har den absurda komedin Slaktlekar premiär på Katrinebergs folkhögskola. – Människor börjar dö till höger och vänster. De bara faller ner, och ingen vet varför. Det som är så speciellt med just den här handlingen är att det inte finns några huvudkaraktärer, berättar eleven Agnes Molander.
I pjäsen ”Slaktlekar” är det i stället staden som har huvudrollen. Varje scen är ett nytt scenario. Föreställningen speglar olika människors känslor kring död, hur man hanterar ovetskap och vad man är beredd att offra för att överleva. Allt kretsar kring den epidemi som bryter ut i den annars fridfulla staden. Sjukdomen sprider sig snabbt, samtidigt som stadens invånare försöker hitta svar på var sjukdomen kommer ifrån, och vad det är för sjukdom.
– Den är mörk, tragisk och väldigt vacker. Det handlar om ett jobbigt ämne samtidigt som den bitvis är komisk. Den utspelar sig i Frankrike, men i ett tidlöst samhälle, säger Agnes Molander, som är en av skådespelarna i pjäsen.
DET ÄR FÖRSTAÅRSELEVERNA vid skådespelarlinjen på Katrinebergs folkhögskola som sätter upp ”Slaktlekar”. Skådespelarna består av en ensemble om 12 personer mellan åldrarna 19 till 28 år från olika delar av Sverige. I föreställningen spelar varje person runt 9 karaktärer, men utöver skådespeleriet har de skött allt produktionsarbete själva, i sina fem grupper kostym, PR, scenografi, ljud och ljus, och musik. ”Slaktlekar” är skriven av den fransk-rumänske dramatikern Eugène Ionesco. Teaterläraren Øystein Flaa regisserar.
– Vi elever har skrivit tre låtar själva till exempel, men tonsatt de från en del av manus. Sedan har vi gjort koreografin till två danser, berättar Agnes.
De började förbereda sig i januari, men repetitionerna drog i gång på allvar för ungefär två månader sedan. Under fredagen är det premiär i Blackboxen på skolan, och sedan spelas föreställningen på lördag under Katrinebergskalaset, och igen nästa fredag och lördag. Under veckan gör de skolföreställningar för elever.
– Det känns nervöst, och det yttrar sig olika för alla. Jag känner mig ibland lite ledsen och lågmäld när jag är nervös, men det enda jag känner när jag kommer upp på scen är glädje och då tycker jag att det är jättekul, säger Agnes
SKÅDESPELARNA I ENSEMBLEN har väldigt olika erfarenheter av teater sedan tidigare. En del av dem har spelat redan när de var barn, andra har inte sysslat med det lika länge. Agnes Molander har tidigare haft fokus på musik.
– Min mamma, pappa och andra släktingar som ska komma och kolla har aldrig sett mig agera i skådespeleri innan, så det är en av grejerna som gör att det lite nervöst.
När Agnes sökte till Katrinebergs folkhögskola ville hon bli filmskådespelare.
– Men nu har jag fått upp ögonen på ett annat sätt för musikteater. Jag vill absolut vara inom branschen och stå på scen. Jag har alltid älskat att påverka människor på ett estetiskt sätt, säger hon.