Världsstjärnan på snabbvisit i Halmstad
MUSIK: BRYAN ADAMS HÖLL LÖFTET ATT BESÖKA SIN FOTOUTSTÄLLNING
Visst höll han löftet, Bryan Adams. På väg från fredagens konsert i Malmö arena till lördagens i Partille arena svängde den kanadensiske världsstjärnan inom Halmstad för att besöka sin egen fotoutställning ”Exposed” hos Nette Johansson på The Photo Gallery.
– Jag ser inte mig själv som en framgångsrik fotograf utan – mer lyckligt lottad över att få göra det här också utöver musiken, säger den sympatiske hitmakaren när HP som enda tidning fick en exklusiv intervju.
– Jag har väl fotograferat till och från i hela mitt liv eftersom foto för mig är precis som med musiken, att förmedla ett budskap, säger han och sneglar runt på väggarna – fulla av hans egna bilder av kändisar som Mick Jagger, Kate Moss, drottning Elizabeth, Amy Winehouse, Sean Penn och – krigsveteraner.
Intresset för utställningen – som varar till och med måndag – har varit enormt, ”i påskas var det tusen personer om dagen”, berättar Nette, och trots pris på sexsiffriga belopp vittnar färgade prickar om ett antal sålda fotografier.
MEN SÅ ÄR den 58-årige kanadensaren också ett aktat namn i fotokretsar. 2015 fick han en Honorary Fellowship av the Royal Photographic Society i London och tre gånger han har tilldelats Lead Award.
Han har också varit publicerad i magasin som Harper’s Bazaar, Elle och Vogue
Men det senaste projektet handlar om – hemlösa.
– Jag håller just nu på att färdigställa den boken så att den förhoppningsvis ska vara ute i september, berättar Bryan.
Då ska även soundtracket till musikalen ”Pretty woman” vara klar.
Liksom den nya plattan, ”The warehouse sessions”.
– Så jag kommer att ägna stora delar av sommaren att färdigställa soundtracket, inflikar han. Det låter som att du trivs med att ha fullt upp?
– Ja, det är ju bättre att ha mycket att göra än ingenting alls, skrattar han.
Vi kommer då in på Aviciis tragiska bortgång där branschen och det höga tempot brände ut honom och Bryan blir direkt allvarlig:
– Det är ju fruktansvärt det som hände, men vad jag förstod hade han väl tidigare haft problem med hälsan för pressen i den här branschen kan vara fruktansvärd. Jag har exempelvis vänner som har dött av alkoholmissbruk och det är den farligaste drogen av alla.
33 år har hunnit passera sedan vårt första möte när en ung men oerhört ödmjuk uppkomling som kallade sig själv för ”rockens svar på Dennis, busgrabben” stod i början av sin karriär.
Vi har träffats ett flertal gånger efter det, men det starkaste minnet var ändå nästan tre år senare när Bryan – som då hade fått ett giganskt genombrott även i Europa – efter konserten på Scandinavium i Göteborg på efterfesten på hotellet fick beskedet klockan ett att baren var stängd. Att det var en världsstjärna på besök togs ingen hänsyn till varpå han reste sig upp med orden ”no problem!” och försvann.
Tio minuter hann gå och många trodde att han trots allt hade blivit sur när han plötsligt dök upp igen utrustad med egen bergsprängare och ett gäng cd-plattor med Elvis.
– Nu har vi egen musik! Nu festar vi!
Bryan skrattar gott när jag berättar det: – Det är jag, flinar han. – För jag ser mig precis så, som en ganska vanlig kille som är lyckligt lottad genom att få arbeta med det jag älskar mest, musik och foto.
SVERIGE HAR, DEN numera Londonboende, Adams också en speciell relation till.
– Vilket decennium ska vi börja med? Nej, jag var faktiskt här redan som liten eftersom pappa hade vänner som hade en champinjonfarm i närheten av Göteborg.
– Sedan gjorde jag ju mina första spelningar i Europa här på 80-talet.
Men nu skriver vi 2018 och Adams 15:e platta, inspelad i den egna studion i Vancouver och producerad ihop med legendaren Bob Rock.
– Det är den bästa direkta plattan på länge. Det är live och ändå inte där vi körde rakt av utan pålägg och dubbningar, förklarar han.
– Fast bryr sig folk egentligen om skivor nuförtiden? Jo, vinylen är lite på väg tillbaka och tio sålda skivor är ju ändå tio sålda, skrattar han.
– Men jag som är uppvuxen med plattorna kan sakna det och tycka synd om dagens generation som inte får se omslagen, öppna konvoluten, läsa texterna och känna doften av vinyl. För det känns inte som att man äger sina egna plattor längre när man bara har dem på en dator, säger Bryan och blir för ett ögonblick nostalgisk.
DÅ HADE HAN kvällen innan haft en fullsatt Malmö arena i sin hand när han, håll i er nu – i svart kavaj och vit skjorta (t-shirten är borta!) på två timmar levererat ett hitfyrverkeri med 26 låtar springande mellan tre utplacerade mikrofoner för att komma nära så många som möjligt. Från inledande ”Ultimate love” och ”Can’t stop this thing we started” via grottrocken i ”Go down rocking” till klassiker som ”Heaven”, ”It’s only love”, ”Run to you””summer of ’69”, allsången i akustiska ”When you’re gone”, sugande ”Somebody”, mäktiga ”Cut’s like a knife” och ”Brand new day”. För att komma in igen och som fjärde extranummer avsluta med ”All for one” i ett stjärnlikt hav av mobiltelefoner.
– När jag ser så många människor sjunga mina låtar tillsammans är det magi. Det är sånt här jag tar med mig tillbaka på hotellrummet, sa han.
Och det är precis så som Bryan känner påpekar han ett knappt dygn senare:
– Ja, att få den feedbacken, den responsen från alla människor. Det ger sån enorm energi att stå där på scenen så det är det som gör att man orkar fortsätta.
”Foto för mig är precis som med musiken att förmedla ett budskap.”
BRYAN ADAMS