Halländska filmmakaren Robin Gustafsson satsar på sin dröm 29
Hon är bara 21 år men har redan hunnit göra tio kortfilmer, gifta sig, flytta till hus i Ullared och konvertera till islam. Nu är filmmakaren Robins dröm att komma in på Stockholms dramatiska högskola.
Robin Gustafsson är mitt i en filminspelning på Katrinebergs folkhögskola där hon läser sitt sista år. Just i dag är hennes roll att vara scenograf, men det roligaste med att göra film är att klippa, berättar hon. Just därför har Robin valt att söka till en kandidatutbildning i filmklippning i Stockholm – men det är svårt att komma in. En termin var tredje år blir fyra stycken elever antagna.
– De har ju väldigt bra rykte och hög status inom svensk film. Kommer jag in får jag flytta, men jag försöker att inte tänka för mycket på det än, säger Robin.
KONKURRENSEN ÄR ALLTSÅ stenhård, men Robin har redan gått vidare genom tre antagningsprov under våren. Hon har precis gjort ett fjärde antagningsprov och senare i maj får hon besked om hon kommer in eller inte. Det är såklart en nervös process.
– Det skulle kännas underbart och helt magiskt om jag kom in. Om jag inte kommer in skulle det ändå kännas okej eftersom jag kom så långt i processen.
Robin är uppvuxen i Slöinge men bor nu i ett hus i Ullared med sin man. Hon har intresserat sig för film sedan tidiga tonåren och jobbar mest med experimentella filmer.
– De flesta filmerna har jag gjort nästan helt själv, men jag har ibland haft lite hjälp från familjen. Min pappa har kört mig många gånger när jag ska iväg och filma, och min bror har skådespelat.
”GAME OVER” HETER en film som Robin har gjort om kommersialism, ”I duschen tänker jag på dig som mest” är i stället halvt dokumentär och handlar om en transperson som tänker på sin kropp.
– Jag gjorde den för att det är ett viktigt ämne och för att transpersoner inte får synas så mycket i film. Jag har visat den på tre olika filmfestivaler och folk har alltid haft bra saker att säga om den.
Robin har bland annat visat sina filmer på filmfestivaler i Sverige, Norge och Tyskland och dessutom har hon vid flera tillfällen vunnit pris på Play – Hallands kortfilmsfestival för unga filmare. Filmen ”Nej men här sitter jag och ingen bryr sig” är en animation från ett dockhus, och filmen visade Robin i Marocko i slutet av mars.
– Det var en liten festival i Fez som hette...
Hon tänker lite.
– Jag försöker översätta det från arabiska. Jo, det här blir nog rätt. ”Internationella festivalen för utbildning och film”, heter den. Hur kommer det sig att du kan arabiska?
– Jag kan inte så mycket. Det är jättesvårt. Men jag är muslim, så det är därför jag har lärt mig.
Robin började intressera sig för islam redan som tolvåring under skolans religionsundervisning.
– Men skolundervisningen är inte den bästa. De gick inte på djupet och jag insåg senare att religionen är mycket mer förståelig.
HENNES FAMILJ ÄR kristen, och under uppväxten har Robin varit med i många kyrkgrupper.
– Jag har alltid trott på Gud men jag har aldrig känt att Jesus är Guds son, utan mer att Jesus är en profet som spelar roll. För mig är det som islam säger, att ”det finns ingen gud förutom gud”. Som 18-åring konverterade hon. – Det gick bra ändå, men jag fick låta familjen och vännerna vänja sig. Det var lättare när jag tidigare kom ut som bisexuell än att komma ut som muslim, det var det, säger hon och skrattar. Varför var det så?
– Vissa kanske tänker att vem jag blir kär i inte påverkar så mycket, men att byta religion påverkar livet mer.
MEN VISST ÄR kärlek något som kan påverka allt. Det var något år efter att Robin konverterat som hon började skriva med en kille på Twitter, och de bestämde sig för att ses. Som politisk flykting från Saudiarabien hade Mustafa landat i en tillvaro i Göteborg och Robin bodde då i Slöinge hos sina föräldrar. Deras första möte blev på Stålboms i Falkenberg och hon beskriver det som kärlek vid första ögonkastet. I november 2015 blev de ett par, och redan i januari 2016 gifte de sig på religiöst vis, genom Islamiska förbundet. Men hos Skatteverket står Robin fortfarande som ogift.
– Jag kommer att gifta mig för Skatteverkets del senare också. Det var som en slags kompromiss. Jag ville gifta mig, men mina föräldrar ville inte att jag skulle gifta mig. Till sommaren ska vi ha bröllopsfest, för det har vi inte haft än. Då kommer hans familj och hälsar på. Vi har bestämt oss; vi är ihop, vi bor ihop, vi lever ihop. Och jag tycker om att vara gift utifrån min tro.