Människan bakom partiledarmasken

RECENSION 4/5. Högersko efter högersko skickas på posten. Manipulerade nidbilder sprids på nätet. Hatet är ständigt närvarande. Att stå upp för humanism har ett högt pris.

Hur står Annie Lööf pall? En del av svaret finns i hennes memoarer. Som partiledare härdades hon tidigt i den politiska elden.

Partiprogramsstriden visade att det kostar på att jobba på innovativa sätt och tänka nytt. Men det är nödvändigt för samhällsutvecklingen. För Centern var det dessutom en ren överlevnadsfråga.

”VI SÅGS SOM ett av de otydligaste partierna. Många visste inte vad syftet med oss var och varför man skulle lägga sin röst på just Centerpartiet”, konstaterar Annie Lööf krasst i ”Sanningens Ögonblick”

Ingen fattade, kanske inte ens centerpartisterna själva, vad partiets ”ekohumanism” var. Genom idéprogramsarbetet slog Centern fast att det är ett liberalt parti – en välkommen bekännelse till en välbekant ideologi.

Annie Lööf konstaterar dock efterklokt att en del av processen borde ha hanterats på annat sätt. Och med mindre öppenhet och mer tuktad tankeverksamhet hade partiets resa säkert blivit mindre konfliktfylld. Å andra sidan, då hade Centerpartiet kanske inte vuxit till det stabila, liberala alternativ det är idag.

DEN TRYGGA ÖVERTYGELSEN om vilka grundläggande värderingar man står för är viktigare idag än för tio år sedan. I kapitlet ”Värderingskampen” beskriver Annie Lööf den oro hon känner över att de mörka -ismer vi trodde oss ha besegrat har vaknat på nytt.

”Hédi (Fried), säger att hon ser samma tecken idag som hon såg i sin ungdom på 1930-talet innan krigen kom och nazismen tog över.” Så berättar Annie Lööf om ett av alla betydelsefulla möten med människor som har gjort skillnad.

Samtidigt understryker Annie Lööf att hon delar Hédi Frieds övertygelse om att styrkan att stå emot finns hos så många att ondskan inte kommer att segra igen.

”Jag vill visa att hon har rätt”, skriver Annie Lööf.

Den viljan finns inga skäl att betvivla. Men så är ”Sanningens ögonblick” mer ett stridsrop än ett bokslut. Jag lägger ned boken, och hör för mitt inre Lööf göra en cover på Ledin: Vi är på gång, vi är laddade, vi är tända...

FÖR EN POLITIKER som trots allt bara befinner sig i början av sin bana är det en utmärkt inställning. Samtidigt vet vi att även starka stjärnor kan slockna. Annie Lööf lyfter på partiledarmasken och blottar människan bakom, berättar om den stundtals orimligt höga pressens pris. I bästa fall får det hatarna att tänka efter, i värsta fall ger det dem blodvittring.