Fritt fabulerande helt i onödan
Regi: Behövs verkligen en film om judar som överlevt Förintelsen kryddas med extra dramatik och fritt fabulerande? Naturligtvis inte, men det tycks Sam Garbarski som regisserat Det var en gång i Tyskland tro.
Filmen inleds med textplattan Detta är en sann historia, men allt är inte helt sant. Nja, det är väl en hel del som inte är helt sant, till exempel ett centralt tema som inkluderar Adolf Hitler.frankfurt, 1946. Försäljaren David Bermann (Moritz Bleibtreu), som gärna drar dåliga vitsar, har suttit i koncentrationsläger. I likhet med alla andra judar i Frankfurt drömmer David om att ta sig till USA, eller möjligen Palestina. Ingen vill stanna kvar i Tyskland.
DRAMA/SKRÖNA
DET VAR EN GÅNG I TYSKLAND
Sam Garbarski, Tyskland/ Belgien, 2017 (102 min)
I likhet med alla andra judar i Frankfurt drömmer David om att ta sig till USA, eller möjligen Palestina
FÖR ATT FÅ in cash till resan tänker David öppna en linnebutik och börja med knacka dörr-försäljning, men han får ingen licens. Varför inte då? Sex kompanjoner fixar licensen, sedan börjar pengarna strömma in från lättlurade hemmafruar. Då är filmen något av en instruktionsbok för blivande cyniska försäljare, och stundtals riktig kul.
Parallellt blir David Bermann regelbundet förhörd av den amerikanska arméns underrättelsetjänst, som misstänker att Bermann kan ha samarbetat med nazisterna under kriget. Hans historia rullas upp i tillbakablickar, de flesta allvarsamma.
Problemet med den lite tv-mässiga Det var en gång i Tyskland är att regissör Garbarski har fasligt svårt att bestämma sig för om detta skall vara ett drama, en skröna, en komedi eller en tragedi. Nu blir det lite av varje samtidigt. Filmen är okej, men inte mer.