Madelene Tibell, 30 år, fann glädje och gemenskap i kyrkan och hos sina syskonbarn efter de tuffa åren.
Madelene Tibell strålar av glädje och harmoni. Hon ser fram emot sin födelsedag och mycket annat som gör livet gott. Så har det inte alltid varit.
Madelene Tibell föddes med ett talfel som gjorde hennes uppväxt tuff. Hon mobbades i skolan och gjorde allt som stod i hennes makt för att komma till rätta med problemen. Det gick så bra att talfelet knappt märks i dag, men på insidan har det satt djupa spår. Skolåren blev en kamp mot mobbarna, utan att någon vuxen reagerade.
– En av mina systrar som gick i samma klass var ett stort stöd för mig, minns Madelene.
Efter grundskolan gick Madelene på Falkenbergs gymnasieskolas handelsprogram.
– Min pappa ville att jag skulle välja det programmet så att jag skulle kunna få jobb på Gekås.
SÅ BLEV DET. Madelene flyttade hemifrån till ett litet hus och vardagen rullade på, även om hon inte mådde bra. Jobbet på Gekås var stressigt, hon kände sig instängd av att sitta i kassan och andra arbetsuppgifter sög kraften ur henne. Madelene kämpade på, utan att visa hur hon kände inombords.
– Jag vet inte riktigt varför jag inte visade hur jag mådde. Jag fick hela tiden höra att jag alltid var så glad och positiv. Kanske ville jag inte göra min omgivning besviken.
Ett olyckstillbud under en bilresa för fyra år sedan utlöste panikångestattacker hos Madelene. På jobbet upptäckte en kollega efter ett tag hur det stod till med Madelene och såg till att hon kom till läkare. Sedan dess har Madelene bara varit tillbaka på sin arbetsplats under en kort period när hon skulle arbetsträna för att komma tillbaka efter en lång sjukskrivningsperiod. Det fungerade inte.
– Jag ville bara bort.
I DAG ARBETAR Madelene 75 procent av en heltid på det sociala företaget En trappa upp. Hon har hand om företagets webbshop som säljer armband vars vinst går till arbetet för att förhindra självmord. Hon har en egen lägenhet i Falkenberg och en fritid som hon till stora delar tillbringar i Svenska kyrkan. Hon har flera personer att tacka för sitt nya liv och vägen tillbaka från utbrändheten.
– En av mina systrar har två barn. De har betytt allt för mig. Hos dem tankar jag kärlek och kraft.
En kurator på vårdcentralen dit Madelene vände sig när hon blev sjuk förstod att Madelene var tvungen att bryta sin isolering. Hon tog kontakt med en diakon i Svenska kyrkan och det blev början på en helt ny tillvaro och gemenskap.
– Jag började med att laga mat som serveras i kyrkan en gång i veckan. Diakonen bjöd med mig till gudstjänsterna och pratade om Gud. Det kändes bra och jag kände mig välkommen. Sedan dess har jag varit i kyrkan varenda söndag och numera är jag kyrkvärd i Hertingskyrkan.
SEDAN OKTOBER FÖRRA året är Madelene anställd på ”En trappa upp” där hon började som praktikant för att arbetsträna.
– Jag var så osäker när jag om dit jag trodde inte att jag skulle klara av att jobba, med tanke på hur jag mådde. Men det blev så bra. Där finns människor som vet hur det är att må dåligt.
Sedan två månader tillbaka har Madelene en mentor som lotsar henne framåt, ett steg i taget. Framtiden ser ljus och innehållsrik ut och Madelene har en dröm om att utbilda sig.
– Jag har ett mål, att bli diakon, eller mentor.