HN har träffat syjuntan i Falkenberg som hållit ihop i 50 år. Numer ingår promenad och vinlotteri i programmet.
LÅNG VÄNSKAP: ”VI KAN VARA SOM VI ÄR. DET ÄR EN TRYGGHET”
För drygt 50 år sedan började de tre tonårstjejerna Sylvia, Birgitta och Lena i Falkenberg träffas på symöte. Inspiration hade de fått av sina mammor. Gruppen utökades snabbt. Numera ingår promenad och vinlotteri på programmet.
Denna gång träffas de hos Lisa som bor i en villa på Västra gärdet i Falkenberg. Egentligen heter hon Elisabeth Persson men kallas för Lisa av sina vänner.
FRÅN BÖRJAN BRODERADES, stickades och virkades det mycket men mötena har genom åren förändrats. Numera är det få som tar med sig handarbete, även om det förekommer, och stickas och virkas det så är det oftast till barnbarnen.
– Det var Lilian som ordnade första symötet, då var vi 15 år. Det var hon, jag och Birgitta. Våra mammor umgicks med sina sykompisar och de verkade ha kul, så vi ville göra samma sak. Ganska snart blev vi fler, säger Lena Widarsson.
Sedan dess har vännerna följts åt. I början träffades de varje vecka, sedan övergick det till varannan vecka med uppehåll för sommarsemester och jul.
OCH DE ÄR noga med att hålla tiderna. Mötena börjar prick halv sju för att avlutas klockan tio.
Mycket har hänt vännerna genom åren. De har arbetat på olika håll, de har gift sig, fått barn och barnbarn. Några har skilt sig, och en, Marita Ivarsson, har varit borta från Falkenberg och kommit tillbaka.
Hela gänget skrattar när de tänker på återföreningen. Marita hade 2011, då hon flyttat tillbaka till Falkenberg efter 35 år, hittat Lilian Isaksson på facebook och tagit kontakt. När sedan gänget var på middag på Strandbaden visste bara Sylvia att Lilian skulle komma dit.
– Det var en stor överraskning oss. ”Men är det inte Marita”, sa nån, berättar gänget i munnen på varandra (skratt).
TROTS ATT 50 ÅR har gått sedan starten är alla pigga och friska. Sedan några år inleder de sina träffar med en lång promenad. Eftersom de bor på olika håll i Falkenberg, och en bor i Veddige, så får de möjlighet att kolla in omgivningar de annars inte besöker så ofta.
Förutom mötena åker de på en längre resa vartannat år, då följer även deras män med, förra året var de på Rohdos, och de har varje år sommarfester och utflykter. Männen som också blivit vänner träffas ibland på egen hand, fast ska enligt en säker källa göra andra saker än att sy och sticka.
DE SJU KVINNORNA i syjuntan tycker att det är skönt med vänskapen som hållit i alla år. Att det är kul att träffas.
– Det är mycket skratt . Och vi vet nästan allt om varandra. Vi kan vara som vi är. Det är en trygghet, säger Lena.