Flummigt jammande på Klasa
”Äsch, allt är svårt innan man kan det!” BRITTA ÖSTHOLM, spelman
Britta Österholm började spela för 15 år sedan. Sedan dess är det nyckelharpan som spelar första fiol. På lördagen var hon på Klasa hembygdsgård i Lindberg för att ”flumma” lite.
– Vi flummar bara lite, säger Britta där hon sitter på en stol och kisar i solen medan hon stämmer in i ett av flera spontant sammansatta spelmanslag.
Spelmansstämman på Klasa är ett tillfälle för spelmanslag och enskilda att träffa andra med samma passion: fioler, dragspel, nyckelharpor, flöjtar och andra instrument som tillsammans framkallar magiska toner i en bedårande och gammaldags miljö iklädd försommarskrud.
Att spela nyckelharpa är något Britta började med för femton år sedan och som hon sedan dess inte kunnat slita sig ifrån.
Nyckelharpan är ett gammalt svenskt instrument och har använts sedan medeltiden.
– Den förknippas mest med Uppland, men det äldsta kända exemplaret är från Gotland, berättar Britta.
Nyckelharpan påminner om en fiol till utseendet och spelas med stråke. En nyckelharpa är däremot större än en fiol, och greppet är ungefär detsamma som på en gitarr.
Det speciella med nyckelharpan är att man får fram olika toner genom att förkorta strängarna med tangenter, som just kallas nycklar.
Innan hon fann nyckelharpn hade hon inte spelat något instrument över huvud taget:
– Nej, men jag har dansat mycket, säger hon, och menar att hon nog har rytmen i blodet.
Tips till den som vill börja?
– Börja bara! säger Britta.
Men är det inte väldigt svårt att spela nyckelharpa?
– Äsch, allt är svårt innan man kan det!
MARCUS ÅLSNÄS