Bättre resultat till lägre kostnad i Finland
EKONOMI. ”Vad får jag för pengarna?” Denna obekväma fråga ställde Leif Östling i TV:S Uppdrag granskning i höstas. Detta ledde till att han blev avsatt som ordförande för Svenskt Näringsliv. Dock bör var och en ställa sig denna fråga när vi i Sverige betalar världens högsta skatter.
DEN SVENSKA välfärdsmodellen som förespråkas av (S) innebär högt skattetryck, stora bidrag och en väl utbyggd offentlig sektor för att utjämna inkomstskillnader. Den Marxistiska parollen ”Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov” användes som mantra i många av socialdemokraternas första maj tal i år. Detta låter bra i teorin men hur fungerar det i praktiken?
Med världens högsta skatter förväntar vi medborgare oss världens bästa skola, små barngrupper på dagis, effektiv polis, trygga förortsområden, välfungerande arbetsmarknad, korta bostadsköer, god åldrings/handikappvård, bra och tillgänglig sjukvård m.m.
Trots världens högsta skatter räcker inte pengarna till för att nå dessa mål.
ENLIGT SKL (Sveriges kommuner och landsting) behöver kommunalskatten höjas om några år med två kronor och femtio öre för att klara dagens standardnivå ute i kommunerna. Detta motsvarar en skattehöjning på 750 kronor i månaden för en genomsnittlig svensk skattebetalare. Skattehöjningar är därför inte lösningen.
DET BEHÖVS i stället en effektivare förvaltning av våra välfärdssystem. Vårt grannland Finland har till exempel mycket lägre kostnader för sin skola men får ut betydligt bättre resultat än här i Sverige. En framgångsrik blomsterodlare vet att det inte räcker att pytsa på mer vatten då blommorna vissnar utan det handlar ofta i stället om att ändra jordmån, ljus, näring m.m.
Det är nu dags att vakna upp ur törnrosasömnen och börja ta i problemen på allvar och reformera Sveriges ineffektiva välfärdssystem från grunden. Skattebetalare med krav på effektivitet