Kanonerna i förråden ska locka fler
18 år efter att infanteriregementet lades ned ska den nya utställningen ”Hotet från luften” lyfta fram luftvärnet mer. – Förhoppningsvis ska den locka fler att besöka den unika samlingen vid Skedalahed, säger Caroline Pamucina.
Framför ingången står visserligen en luftvärnskanon, tillverkad av Bofors, men inne på museet utanför Luftvärnsregementets sydöstra hörn har det hittills annars mest funnits prylar från I 16–tiden. På torsdagen invigde emellertid Lv6-chefen Anders Svensson den nya basutställningen ”Hotet från luften”.
– Tidigare har vi bara haft en skärmutställning som berättat om luftvärnet, men nu har vi försökt skapa en mer levande utställning, förklarar museichef Caroline Pamucina när hon visar oss runt.
Rent fysiskt har de bland annat fått in en liten luftvärnskanon med 20 millimeters kaliber och en robot 70 för att visa hur utvecklingen gått framåt.
– Luftvärnskanoner är tunga och otympliga, så vi är begränsade till vad golvet tål och vad som går att få upp för trappan, säger museipedagog Andreas Persson.
Man kan också prova hur det var att tjänstgöra vid en radar från 1970-talet eller se en film om dagens luftvärn.
– MUSEETS UPPDRAG är bredare än att bara intressera militärer. Vi ska spegla teknik- och samhällsutveck- lingen utifrån att det militära är en del av vårt kulturarv, säger Caroline Pamucina och pekar på hur militära uppfinningar som radarn lett fram till civila produkter som mikrovågsugnen.
ATT DE NU fått med fler luftvärnsprylar hoppas hon ska tjäna som ett skyltfönster till samlingarna vid Skedalahed.
– Eftersom de är inlåsta i före detta mobiliseringsförråd, som bara går att besöka vid speciella tillfällen, är det många som inte känner till dem.
När vi tar en tur ut till de röda
stället valde att satsa på robotar tillverkades inte fler än detta enda exemplar, orka dra pjäsen. längorna intill fotbollsplanerna där Snöstorp Nyhem spelar tar Christer Fält emot. Han är anställd av Armémuseum i Stockholm för att sköta samlingen.
– Detta är en av Armémuseums tre fjärrsamlingar. Det finns en med artilleripjäser i Kristianstad och en med pansar och andra fordon i Strängnäs – men till skillnad från luftvärnssamlingen ligger de intill ordinarie museum.
– I vår framtidsvision finns tankar på att kunna visa upp ett urval av luftvärnsutrustningen mer publikt, men tills vidare får vi hålla till godo med att grupper kan tidsboka guidade turer här, säger Andreas Persson.
– Vi har även öppet med fri entré vid särskilda evenemang, exempelvis när det är ”Turista hemma” nu på söndag.
DÅ VI GUIDAS runt inser vi att det onekligen finns mycket att titta på inne i de välfyllda förrådsbyggnaderna. Här finns allt från de första ”stubbkanonerna” till moderna tiders Hawk-robot.
– De första luftvärnspjäserna var egentligen vanliga artillerikanoner som skulle ställas upp mot avsågade trädstammar för att kunna skjuta ner luftballonger som eldledare satt i, säger Christer Fält.
HAN BERÄTTAR OM kanoner från tyska Krupp och tjeckiska Skoda.
Det mesta är annars tillverkat av Bofors i Karlskoga – och mycket är från andra världskriget.
– Det var under 1940-talet som vi fick luftvärnskanoner i större volymer, säger han och pekar på en Bofors modell 1937 med en kaliber på 7,5 centimeter.
– De flesta av våra kanoner är inte i originalutförande, eftersom de fått fortsatt användning. Efter att luftvärnet använt den här kanonen installerades den i tornen på stridsvagn 74 och senare användes den som värnkanon utmed kusterna för att kunna bekämpa landstigningsfarkoster.
I samlingen finns flera exemplar av världens mest tillverkade kanon: Bofors modell 1936 med kaliber 40 millimeter.
– Eftersom den licenstillverkades i många länder gjordes den i över 100 000 exemplar. Allra flest pirattillverkades i bilfabriker i Detroit under kriget, men senare fick Bofors en symbolisk summa av jänkarna, säger Christer Fält och visar oss prototypen till kanonen.
SAMLINGENS KANSKE MEST udda pryl är världens största mobila luftvärnskanon. Den togs fram i slutet av 1950-talet för att kunna skjuta ner ryska bombplan på 10 000 meters höjd, men tillverkades bara i ett exemplar eftersom försvaret i stället satsade på robotar.
– Den ingick ändå i krigsorganisationen in på 1970-talet, men eftersom den vägde 23 ton var den ganska otymplig att flytta, säger Christer Fält och visar Scania–vabis åttacylindriga dragbil, populärt kallad Myrsloken, som står intill.