Solens öde blir grymt – men också vackert
VETENSKAP: INGET VARA FÖR EVIGT – INTE ENS SOLEN
Inget varar för evigt. Inte ens solen. Förr eller senare kommer dess liv också ta slut, men vad händer då? Hur ser solens öde ut?
Enligt Sofia Ramstedt, docent i astronomi vid Uppsala universitet, finns det – lite grovt räknat – två olika vägar för en stjärna att gå vid livets slut. Antingen exploderar den till en supernova eller så sväller den först upp till en röd jätte som sedan krymper för att, så småningom, bilda en så kallad planetarisk nebulosa.
– Det är några av de vackraste objekten som finns i rymden. De lyser väldigt vackert, säger hon.
Huruvida det blir det ena eller det andra hänger på stjärnans storlek. Stora, tunga, stjärnor exploderar till en supernova, medan de mindre förvandlas till en planetarisk nebulosa. Så ser i alla fall teorierna ut, men vad som händer med vår egen sol, som är av modell mindre, har forskarna inte varit lika säkra på.
– Man har trott att den också blir en planetarisk nebulosa, men det har inte gått att visa, säger Sofia Ramstedt.
MEN NU HAR en grupp forskare från flera länder gjort nya modelleringar som visar att solen också * Solen är vår närmaste stjärna och solsystemets centralkropp runt vilken jorden och solsystemets alla andra planeter kretsar. Solen innehåller 99,9 procent av solsystemets samlade massa och styr därmed planeternas rörelser. * Solen är alltigenom gasformig och består till den allra största delen av det enklaste grundämnet väte. * Solens ljus är direkt eller indirekt nödvändigt för allt liv på jorden. Utan solen, inget liv. kommer att bli en planetarisk nebulosa.
– Det är väldigt komplicerade beräkningar som helt enkelt inte varit möjliga att göra tidigare, säger Sofia Ramstedt som inte varit involverad i den aktuella forskningen som publicerades i förra veckan i Nature Astronomy.
EN PLANETARISK NEBULOSA, berättar hon, är ett moln med joniserad gas som omger en vit dvärg, en kompakt klump i mitten av molnet som är lika stor som vår jord, även om den väger lika mycket som halva vår sol.
– Men dessförinnan kommer solen att börja svälla och sluka jorden. Den blir en röd jätte. Det sker om fem miljarder år, ungefär, när bränslet börjar ta slut längst inne i solen, säger Sofia Ramstedt. Varför sväller den upp?
– Det är som en reaktion på att bränslet, vätet inne i kärnan, tar slut, vilket gör att den gasklump som solen är struktureras om. När vätet tagit slut börjar den förbränna helium i stället och då börjar den krympa.
När den är en röd jätte kommer solen, med hjälp av stjärnvinden, att ge ifrån sig halva sin massa och, så småningom, förvandlas till en vit dvärg.
– Stjärnvinden ”blåser” bort material som lägger sig som ett moln av gas och stoft runt det som blir kvar, säger Sofia Ramstedt.
NEBULOSAN LYSER i cirka 10 000 år, en grisblink i rymdsammanhang, medan den vita dvärgstjärnan kommer att lysa betydligt längre.
– Gasmolnet expanderar hela tiden och hinner ”flyta i väg” långt innan stjärnan slocknar. Man har känt till de här nebulosorna i flera hundra år, men till en början visste man inte vad det var. De var bara suddiga fläckar så först hade man en idé om att de var planeter, därav namnet planetariska nebulosor, säger Sofia Ramstedt.
Solen, som bildades för cirka 4,5 miljarder år sedan tillsammans med vår egen jord, kommer alltså sluta sina dagar som en vit dvärg med ett lysande gasmoln runtomkring sig.
– De här planetariska nebulosorna går inte att se med blotta ögat, men med ett mindre teleskop går de att se. De är väldigt fascinerande objekt, säger Sofia Ramstedt.
Forskarna är säkra på sin sak. Om en sisådär tio miljarder år kommer solen att ha förvandlats till en planetarisk nebulosa. Ett moln av joniserad gas som lyser i rymden, som en vackert upplyst bubbla.