Kritik mot ny handbok i kyrkorna
Varför bör Gud inte kallas ”han” eller ”herre”? Varför fanns det inte mer nyskriven musik? Det är två av frågorna som har ställts under arbetet med kyrkans nya handbok, som tas i bruk på söndag.
Nio år har gått sedan Svenska kyrkans beslut att uppdatera sina riktlinjer för gudstjänsternas språk, musik, struktur och religiösa innehåll. Kritiken mot förslagen från 2012 och 2016 till ny kyrkohandbok har stundtals varit hård.
Bland ändringarna jämfört med 1986 års handbok som har uppmärksammats finns att ord som Herre, Fader och Han, i beskrivningar av Gud, ibland stryks eller ersätts med ett könsneutralt ord.
– Jag har inga bekymmer med att säga Herre om Gud. För mig är det som att vi säger Hon om en båt. Vi kan egentligen inte sätta ord på Gud, som är så mycket större än vi kan fånga med våra ord, men vi måste ha ett språk för att kunna prata med varandra, säger Martina Vallerius, präst i Lindberga församling utanför Varberg.
MARTINA VALLERIUS skrev sin magisteruppsats om fadersbilden i Gamla testamentet och studerade då även feministiska teorier.
– Jag förstår de som tycker att det är ett manligt språk och ett maktspråk, men blir man rabiat kan det få motsatt effekt. Jag tycker att det är lite av en teologisk spetsfundighet och om vi uppmärksammar den så blir som att Gud kan ha ett kön.
Hon får medhåll av tonsättaren Maria Löfberg, organist i Falkenbergs församling.
– Det är lite dagisvarning att ändra ord för oss som är vuxna och myndiga, samtidigt som det i praktiken fortfarande är en skillnad på hur man tänker könsmässigt kring olika uppgifter.
Maria Löfberg tycker att en del böner och texter känns platta och är snudd på pekoral och är även kritisk till att handboken gör det svårare att följa kyrkoåret.
Ett mål har varit att besökarna ska känna igen sig oavsett kyrka, eftersom exempelvis högmässan alltid innehåller samma moment och samma antal psalmer.
– Ja, men om man får plocka vilka texter och musikstycken som helst under året, så kommer det att bli stor skillnad från kyrka till kyrka.
I VINBERG-LJUNGBY församling har förslagen till ny handbok testats sedan 2012, så kyrkobesökarna där kommer att känna igen sig.
– Vi tyckte att det var roligt med de nya låtarna. Tidigare fanns ju bara gammal, traditionell, gregoriansk kyrkomusik. Vi har testat både Fredriks Sixtens serie med fin musik som kräver att man arbetar med den och gärna har en kör, och Karin Runows lättsammare light-gospel med synkoper, säger Mats Börjesson, kantor i Vinberg-ljungby.
– En poäng är att man ska följa handboken, i stället för att det är vilda västern, som förut.
När det gäller just musiken startade Maria en namninsamling som mer än var fjärde kyrkomusiker i Sverige skrev på, 600 stycken.
– Det är för lite nyheter. Varför komponerade man inte 8–10 nya musikserier istället för bara två? Och varför tog de inte in välutbildade musiker som kan se att noterna är amatörmässigt skriva på vissa ställen? Vi får se hur länge den musiken håller. Själv tror jag inte att den nya kyrkohandboken blir så långlivad, säger Maria Löfberg.