Halllänningars dialekt förbryllar forskare
DIALEKT: HALLAND UTMÄRKER SIG
I hela världen fungerar språk på samma sätt. De följer vissa mönster. Men fiskarna i hamnen i Träslövsläge, som pratar läjesboa, bryter mönstret. Dessa dialektpratande hallänningar förbryllar språkforskarna.
”Historiskt kan man se att det händer konstiga saker med språk och dialekter när de håller på att dö ut, när få människor talar dem.”
ERIK MAGNUSSON PETZELL
I språk som franska, spanska och isländska böjer man verb efter vem som utför handlingen. Det blir alltså olika ändelser på verbet, beroende på om det är jag, vi eller de som springer/pratar/äter. Så såg språken även ut i Skandinavien på medeltiden. Även i svenska, norska och danska böjde vi verb efter person.
Med start i Köpenhamn och Stockholm försvann böjningarna i början på 1300-talet, vilket troligtvis har att göra med att tyskan kom in och påverkade de skandinaviska språken. På 1400- och 1500-talet hade böjningarna nästan helt försvunnit i Mälardalen i Sverige, där det finns mycket skrivet källmaterial att ta del av. Från 1500-talet till 1700-talet spred sig det nya sättet att prata och skriva från storstäderna ut i de minsta byarna och dialekterna. På 1800-talet hade förändringen nått varenda liten vrå i Sverige. Ingen böjde verb efter person. Nästan ingen, i alla fall.
MER FÖRÄNDRADES NÄR böjningen försvann i svenska språket. Det handlar om ordföljd. Språk kan delas in grupper och inom grupperna beter sig språken på liknande sätt. I gruppen med verb som böjs, konstrueras bisatser på ett visst sätt, med en viss ordföljd. I gruppen med verb som inte böjs konstrueras bisatser på ett annat sätt, med en annan ordföljd (mer om detta senare).
Svenskan, norskan och danskan förändrades alltså där, efter medeltiden. Men det gjorde inte det isolerade språket isländskan. På Island böjer de fortfarande verb efter person.
I svenskan säger vi till exempel ”Detta är en bok som vi inte har läst förr”. I den här meningen är ”som vi inte har läst förr” bisatsen. I språk som böjer verb efter person konstrueras som sagt bisatser på andra sätt. På isländska säger man i stället ”Detta är en bok som vi har inte läst förr” (Þetta er bók sem við höfum ekki lesið fyrr).
När människor i Sverige slutade böja verb, ändrade de också ordföljden i bisatsen. Bland språkforskare är detta en känd ”regel”. Huruvida man böjer verb eller inte, hör alltså ihop med hur man konstruerar bisatser. Böjer man verb blir det isländsk ordföljd. Böjer man inte verb blir det svensk ordföljd. Denna regel, eller tes, kallas ”The rich agreement hypothesis”.
Men Erik Magnusson Petzell, docent vid Institutet för språk och folkminnen i Göteborg, har stött på patrull och hans huvudbry stavas Träslövsläge.
I dialekten ”läjesboa” som pratas i Träslövsläge har verbböjningen stannat kvar. Man säger: Jag köper Du köper Han, hu, de köper Vi köpom I köpen Dai köpa Att de gamla svenska verbböjningarna hänger sig kvar är inget revolutionerande i sig. Böjningarna går att hitta i dialekter i norra Dalarna också. Men där böjningar finns, i hela världen, finns också ”isländska” bisatser.
I Träslövsläge ställs den här tesen på ända. Där blandas nämligen verbböjningarna med vanlig/ modern svensk ordföljd – vilket hittills har varit en kombination som har varit okänd inom språkvetenskapen.
– Mig veterligen finns det ingen annan dialekt i världen som gör på samma sätt, säger Erik Magnusson Petzell.
Den vetenskapliga tesen om hur böjningar och ordföljd hör ihop har bekräftats gång på gång. Exemplen från Träslövsläge falsifierar tesen.
– Det är alltid problematiskt för en forskare. Antingen betyder det att hela tesen är fel eller så finns det en förklaring till varför Träslövsläge skiljer sig, men jag har inte hittat den än, säger Erik Magnusson Petzell.
2016 GJORDE HANS forskargrupp nya dialektinspelningar i norra Halland. ”Läjesboa” ingår i ett dialektbälte från Träslövsläge, norr om Tvååker, upp genom Grimeton, Spannarp, Stråvalla, Veddige och en bit in i Västra Götalands län mot Kinna. I Träslövsläge är dialekten tydligast, mer välbevarad än på de andra platserna.
– Vanligtvis är det mina assistenter som åker ut och gör inspelningar men till Träslövsläge behövde jag åka själv, säger Erik Magnusson Petzell. Är det verkligen så revolutionerande att personerna i Träslövsläge blandar ett gammalt sätt att prata (böjningar) med ett nytt (ordföljden i bisatserna)? Barn härmar väl bara sina föräldrar? Ett barn skapar väl inte ett nytt språk inifrån, varje gång?
– Jo, det gör de faktiskt, säger Erik Magnusson Petzell och berättar om så kallade pidginspråk.
De har uppstått i exempelvis handelsstäder där människor med olika språk möts och skapar ett nytt språk (en blandning av flera). Dessa språk blir inte fullständiga. Det skapas ord och fraser för att klara av exempelvis handeln, men det blir inte lika rikt och komplext som ett modersmål.
I fall där två personer, med två olika modersmål, som pratar pidginspråk med varandra, får barn, skulle teorin att barn bara härmar språk de hör, betyda att dessa barn bara har det påhittade pidginspråket att uttrycka sig med. Men så blir det inte.
– Barn som har vuxit upp så fyller i luckorna. De skapar nya ord och utvecklar föräldrarnas språk, gör det mer komplext.
Det förklaras med något som brukar kallas språkanlag.
– Det finns anlag i barn att lära sig gå runt 12 månaders ålder. Om inte barnet hindras, lär det sig att gå. På samma sätt finns det språkanlag som gör att barn utvecklar ett fullt språk, även om det inte finns ett fullt språk omkring dem, säger Erik Magnusson Petzell.
DETTA BETYDER ALLTSÅ att barn visst skapar språk, inifrån. De härmar inte bara. Därmed borde barnen som växte upp med läjesboa skapa bisatser enligt isländsk modell, när de böjer verben, även om deras föräldrar inte gjorde det, enligt tesen ”The rich agreement hypothesis”. Och på samma sätt borde även deras föräldrar ha gjort det, när de var barn. Men det är något i Träslövsläge som är väldigt ovanligt.
– Ett barn som böjer verb efter personer borde inte kunna undvika att producera bisatser med isländsk ordföljd. Men i Träslövsläge är det bara den icke-isländska ordföljden som fungerar, säger Erik Magnusson Petzell och fortsätter:
– Kombinationen i Träslövsläge borde inte gå. Språkstrukturen ska vara så stark att den står emot. Vad skulle kunna förklara avvikelsen i Läjet?
– Även om dialekten i Träslövsläge är mer levande än många andra dialekter i Sverige är det färre och färre som pratar ”läjesboa”. Historiskt kan man se att det händer konstiga saker med språk och dialekter när de håller på att dö ut, när få människor talar dem. Men så är inte fallet i Träslövsläge. Man har pratat så här i flera generationer, även när dialekten var väldigt livskraftig, säger Erik Magnusson Petzell.
Han har arbetat på sin vetenskapliga studie under 2016 och 2017. Han kommer fortsätta 2018, med att noga gå igenom fler gamla ljudinspelningar, bland annat. I höst ska han presentera sin studie på en språkkonferens i Reyjkavik.
– Jag vet ärligt talat inte åt vilket håll jag lutar. Har man en hypotes som falsifieras brukar det betyda att hypotesen är värdelös, död, säger han.
Alternativet är att något annat har hänt i Träslövsläge.
– Möjligen har böjning inte samma status den hade en gång. Böjningarna kan ha blivit omtolkade av talarna.
OMTOLKADE? HAN MENAR att barn som hör ”köpte” i Sverige i dag tolkar ”köp” som stam och ”te” en markering för att det är dåtid. I Träslövsläge säger de köptom, köpten och köpte.
De flesta barn i Sverige tolkar ”köp” som stam, ”t” som markör för dåtid och ”om/en/e” som personmarkör. Men barnen i Träslövsläge tolkar möjligtvis hela ”tom/ten/ta” som markörer för dåtid, som råkar ha information om personen i sig. Och i vår svenska språkstruktur ändrar vi inte bisatsen bara för att verbet står i dåtid. (Ordföljden i bisatsen är densamma i ”Detta är en bok som vi inte har läst förr” och ”Detta var en bok som vi inte hade läst förr”)
Det finns fler språkliga fenomen i dialekten ”läjesboa” som styrker Erik Magnusson Petzells teori (som vi inte ska grotta ner oss i här). Men teorin skulle alltså kunna förklara avvikelsen i Träslövsläge, utan att falsifiera tesen ”The rich agreement hypothesis”.
– Att personer i Träslövsläge har den ovanliga kombinationen att böja verb efter person och att använda ”vanlig” svensk ordföljd är problematiskt för testen men ”problematiskt” låter negativt. Egentligen är det faktiskt grymt spännande när en hypotes som ingen har lyckats falsifiera kanske ändå slutligen visar sig felaktig, säger Erik Magnus Petzell.
På språkkonferensen i höst ska han presentera sitt resultat. Oavsett vad han kommer fram till, om läjesboa falsifierar tesen eller inte, kommer han sätta Träslövsläge på den språkvetenskapliga kartan.