Mörk sommar me
KONST: FRÅN REFUSERAD TILL HUVUDATTRAKTION PÅ LILJEVALCHS
Mörka moln över en nästan helt nedsläckt stadshorisont. Rök från en huskropp som träffats av en missil. Ruiner, så sargade av kriget att det är svårt att tro att någon av de boende i husen kan ha överlevt angreppen.
Målningarna med motiv från Syrien utgör mittpunkten i utställningen i Liljevalchs konsthall i Stockholm, som innehåller ett hundratal verk från 2002–2018. Lars Lerin konstaterar på sitt lågmälda sätt att han i längden inte kunde backa undan från det som händer i omvärlden.
– Jag ser de här nyheterna varje dag, så gott som, med det här bedrövliga kriget. Till slut tyckte jag inte att jag kunde undvika det utan jag var tvungen att måla det också. Tyvärr är det ganska måleriskt med den där hemska röken och ruinerna.
SVÄRTAN DOMINERAR i utställningen som är kurerad av konsthallschefen Mårten Castenfors. Denne har i princip fått fria händer av Lars Lerin och då valt att fokusera på besattheten, passionen, men också det mörka stråk som går igenom Lerins konstnärskap.
– Lars är en person som är älskad av hela svenska folket, vi bara pussar på honom hela tiden. Men om man är såpass duktig och begåvad som han är då blir man lite illa sedd i konstvärlden, för konstvärlden är lite snobbig. För mig har den här utställningen ett huvudsyfte och det är att få konstvärlden att förstå hur jävla begåvad han är – och hur bra, allvarligt, tungt och gediget det han gör är, säger Mårten Castenfors.
Det finns också ljusare delar i utställningen, som den gallerivägg som är fullspäckad med bilder av herrelösa katter och hundar, eller den drömlika svit i sepia som skildrar ett möte mellan en målare och en manlig modell, hämtat från en
Första gången Lars Lerin sökte till Liljevalchs kom det ett refuseringsbrev med posten, stämplat med ett stort rött R. Nu fyller Sveriges mest omhuldade målare konsthallen med sina verk. Men den som väntar sig en ljus och lättsmält sommarutställning blir förmodligen besviken.