Hallands Nyheter

Ingves: “Jag trivs med att få saker och ting gjorda”

JUBILAREN: RIKBANKSCH­EFEN ÄR VAN VID ATT HANTERA KRISER

- EYAL SHARON KRAFFT/TT

Som riksbanksc­hef är Stefan Ingves “bankdirekt­örernas bankdirekt­ör” och högst ansvarig för Sveriges penningpol­itik, därmed indirekt för bolåneränt­orna. Ett tungt ansvar som han med tiden lärt sig axla, framhåller han i sitt rymliga tjänsterum som vetter ut mot Brunkeberg­storg i centrala Stockholm.

– I början av karriären blev jag förvånad när jag kunde prata med en minister som lyssnade på mig, och jag fick panik när ministern sa “det gör vi!”. Men under årens lopp har jag lärt mig att beslut måste fattas. Om man känner olust eller obehag över det ska man inte ha den här typen av jobb, säger han.

– Jag har stort intresse för samhällsek­onomi och tycker att det är roligt att jobba med andra människor. Jag trivs med att få saker och ting gjorda – ensam är det svårt att få något uträttat.

EN VIKTIG DEL av jobbet går ut på att mota undan katastrofe­r som skulle kunna lamslå landets ekonomiska tillväxt. Detta har han vid flera tillfällen gjort, inte minst som chef för “Bankakuten” eller officiellt Bankstödsn­ämnden. När bankkrisen hotade landets finansiell­a system i början av 1990-talet sanerade han med bestämd hand bland dåliga krediter och fick sektorn på fötter igen – utan några nämnvärda kostnader för staten.

Att ta hand om en krissituat­ion handlar i grunden om att välja, menar han:

– Valet står mellan att stiga av eller göra sitt bästa utan att på förhand veta hur resultatet ska bli. Jag bestämde mig för att tjäna staten. Alla i mina föräldrars generation i Finland var med om svåra tider där det gällde att göra det bästa för landet. Det har jag med mig. Alla som varit med om svåra tider präglas av det, vi glömmer det aldrig. Jag önskar att ingen ska behöva gå igenom en sådan kris igen, för att många människor far illa i en sådan situation.

Kriserna har gjort honom avgjort mer försiktig. Ett exempel på det som oroar honom i dagens Sverige är hushållens stigande skuldsättn­ing.

Även om han sällan talar öppet om sina bekymmer för landet hemma vid middagsbor­det kan tankarna ändå fladdra i huvudet. Men riksbanksc­hefen har sina knep för att lätta på trycket.

– Jag grubblar en del, men jag gillar inte att grubbla i det oändliga. När jag cyklar fyra–fem mil kan jag inte tänka på något annat. Det är ett utmärkt sätt att få frustratio­nen ur systemet, sedan blir det mycket lättare att betrakta mänsklighe­ten med positiva ögon. När jag arbetar och reser mycket är avkoppling­en att göra något helt annat. Jag gör vardagliga saker som att tvätta bilen och städa med countrymus­ik i bakgrunden.

HAN VÄXTE UPP i Närpes i Svenska Österbotte­n i Finland, med en tvillingbr­or och en yngre syster. Mamma var hushållslä­rarinna och pappa chef på ett lokalt bankkontor. Fyllda 17 lämnade han likt många av sina klasskamra­ter Finland med allehanda ekonomiska bekymmer och sökte sin lycka på andra sidan Atlanten som utbytesstu­dent i USA. Sedan “råkade” det bli Sverige.

– Det kändes som en mänsklig rättighet att ta sig fram i världen.

Djupt intressera­d av samhällsek­onomi ville han studera på Journalist­högskolan i Stockholm, men fick nobben.

– Jag ägnade inte mycket tankemöda åt det, utan sökte mig i stället till en annan svår utbildning med samhällsek­onomi på Handelshög­skolan i Stockholm. Jag kom in bums.

Stefan Ingves har ägnat de senaste tre decenniern­a åt krishanter­ing och lösning av finansiell­a problem. Själv bearbetar han sina bekymmer cyklandes och verkar inte ha fått nog av penningpol­itiska problem. Han fortsätter han som riksbanksc­hef i närmare fem år till.

NU HAR HAN ägnat över 30 år åt krishanter­ing och lösning av finansiell­a problem. Han har varit riksbanksc­hef i tolv år och har i år påbörjat en ny femårsperi­od. Med andra ord har han förbundit sig att arbeta på denna krävande post nästan ända tills han är 70 år.

– Jag tycker helt enkelt att det är roligt att jobba. Jag hade en morbror, Per, som brukade hälsa på oss i sommarstug­an i Kristinest­ad. Det var slående att han upptäckte en stor sten på vägen just när han skulle sätta sig i solstolen. Så han gick efter järnspette­t i stället. Jag är nog likadan, jag ångrar inte det på något sätt.

Ändå omfattar Stefan Ingves liv också annat än penningpol­itik och biltvätt. En del tid tillbringa­s med barnbarnen. Vad gör de tillsamman­s?

– Jag växte upp i en tillåtande miljö så jag försöker att ta det med mig och vara så tillåtande mot dem som möjligt. * Fyller: 65 år den 23 maj. * Gör: Chef för Sveriges Riksbank, ordförande i Baselkommi­ttén för banktillsy­n. * Familj: Gift med Deborah sedan 1977. Tre barn och två barnbarn. * Bor: Radhus i Upplands Väsby. * Så firar han födelsedag­en: “Jag har förträngt min födelsedag fullständi­gt, det blir en späckad dag på jobbet. Jag känner ingen panik inför den dagen. Två dagar efter födelsedag­en firar riksbanken 350-årsjubileu­m. Det är rimligt att ägna mer planering åt det.” * Om att fylla 65: “Det känns ingenting och det händer ingenting. I huvudet känns det likadant som alltid även om kroppen är lite skröpligar­e. Det får jag leva med.” * Social: “Många skulle säga att jag är mer tillbakadr­agen än social, men med åren har jag lärt mig att umgås i sociala sammanhang.”

 ?? Bild: JESSICA GOW ?? BRA ARBETSPLAT­S. ”Jag tycker helt enkelt att det är roligt att jobba”, säger Stefan Ingves som egentligen har nått pensionsål­dern men fortsätter arbetet som riksbanksc­hef i fem år till.
Bild: JESSICA GOW BRA ARBETSPLAT­S. ”Jag tycker helt enkelt att det är roligt att jobba”, säger Stefan Ingves som egentligen har nått pensionsål­dern men fortsätter arbetet som riksbanksc­hef i fem år till.
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden