Svenska modellen fungerar visst
till ”Vad får vi för pengarna?” (15/5) VARBERG. Insändarskribenten skriver att det är dags ”att börja ta i problemen på allvar och reformera Sveriges ineffektiva välfärdssystem från grunden” Han hänvisar till Leif Östling, före detta ordförande för Svenskt Näringsliv, och hans uttalande när det gäller skatter och vad man får för dem. Östling sa något så okunnigt som att han ingenting får.
Den svenska modellen är vårt välfärdssystem. Den svenska modellen är ett system som inkluderar de demokratiskt valda församlingarna, de fackliga organisationerna och arbetsgivarna. Kännetecken för den svenska modellen är gemensamma lösningar. Poängen är att alla är med och bidrar och alla får något tillbaka. Detta är effektivt. Grupper ställs inte mot varandra. Den gemensamma välfärden för oss närmare varandra och tilliten till samhället ökar.
Alternativet är att var och en betalar för sig. Det är ineffektivt och ökar klassklyftorna katastrofalt och samhällets funktioner försvagas och splittras. Det finns många regler, lagar och beslut som slår direkt mot den svenska modellen om de förverkligas. Till exempel:
Nedskärningar i välfärden av ideologiska skäl.
Protektionismen och slutenhet mot omvärlden.
Ineffektiva subventioner av branscher och företag.
Gräddfiler i sjukvården som gör att de som har privata försäkringar går före i kön.
Obegränsade vinster i välfärden.
Lagstiftning om låglönejobb som innebär att politiker och inte arbetsmarknadens parter sätter lönerna. Oreglerad invandring. Idén om att man skall sköta sig själv och strunta i andra.
Att den svenska modellen är ett flexibelt system är också en delförklaring till vår internationella konkurrenskraft. Den svenska modellen är i ständig omvandling, men den här förmågan riskerar att gå förlorad om modellens grundläggande strukturer inte underhålls. Det krävs ett aktivt arbete för att hålla systemet i trim
Så ”skattebetalare med krav på effektivitet”: Vi vill utveckla den svenska modellen inte avveckla den.
Marianne Johansson (S)
Varberg