Träningshjälp sökes för att få bättre fart

En gammal kollega sade en gång till mig: ”Den primära anledningen till att man tränar är för att man vill vara snygg naken. Resten är sekundärt.” För min del finns det en anledning till. Jag älskar att raskt gå uppför de hundra trappstegen till mitt kontor utan att flåsa. Min tävlingsinstinkt gör också att jag känner en ännu större tillfredsställelse när jag hör andra kippa efter andan efter samma trappa.

MIN KOMPIS OCH jag sprang Vårruset i Halmstad för några veckor sedan. Ett fem kilometer långt lopp för en sjuhelsikes massa kvinnor. Jag brukar vara snabbare än min väninna, men hade den här gången förvarnat henne att jag kände mig ganska otränad och förmodligen skulle komma en bra bit efter henne resultatmässigt.

Hon sprang om mig nästan från start, men efter en kilometer grep tävlingsdjävulen tag i mig och jag sprang förbi henne och kom i mål ungefär fem minuter före.

EFTER LOPPET TILLBRINGADE jag en god stund med att försöka räkna ut hur långt dessa fem minuter var i praktiken. Som det riktiga mattesnille jag är kom jag fram till att jag varit ungefär tre kilometer före henne. Om det stämmer borde hon ha tagit en fikapaus någonstans där på Galgberget innan hon sprang färdigt. Hur det hänger ihop med de fem minuterna får vi fråga någon annan. Så bra på att räkna är jag inte.

”Ni behöver bara stå längs med slingan och ropa lite. Har ni egen orkester, får ni gärna ta med den”