Ärna mer i Sverige
gång beskrivs hon som Birgit Nilssons självklara tronföljare i recensionerna, samtidigt som det blir tydligt att hon ingår i ett pärlband av duktiga svenska operasångerskor.
– Eller hur, yes! säger hon med eftertryck.
NÄR HON 1996 fick Birgit Nilssons eget stipendium av sångerskan själv befann sig Nina Stemme på en helt annan nivå och utan någon som helst tro på att hennes röst, likt Birgit Nilssons, en dag skulle mogna till en dramatisk sopran och hålla för Strauss och Wagners tunga kvinnoroller.
– Verkligen inte! Det kanske fanns en och annan som hörde det, om de hade mycket fantasi. Jo, en dirigent frågade om jag ville sjunga Isolde, men jag svarade att han måste skämta.
Hellre säga nej en gång för mycket än att säga ja för ofta, har varit Nina Stemmes devis genom åren.
– Säger du ja en gång för mycket
Den 11 oktober tar Nina Stemme emot Birgit Nilsson Prize vid en ceremoni på Kungliga Operan i Stockholm. Priset, på 1 miljon dollar, är världens största inom klassisk musik. Hon vet ännu inte vad hon ska göra med pengarna: ”Jag har inte fått dem än. Men jag vill att de ska hamna rätt och ska hitta kanaler för det.” * Född: 1963 i Stockholm. * Bor: I Stockholm, gift med scenografen Bengt Gomér, tre barn. * Bakgrund: Gick i Adolf Fredriks musikklasser. Studerade ekonomi på universitetet innan hon ändrade inriktning på allvar och gick Operahögskolan där hon tog examen 1994. * Roller: Isolde, Brünnhilde, Elisabeth (”Tannhäuser”), Turandot, Tosca, Ariadne, Salome med flera. * kan karriären vara slut. Det tar tio år, minst, att bygga upp en operaröst, men det kan ta två veckor att bryta ner den. Om du gör en dålig föreställning är det flera operahus som följer efter och tänker att ”Vi vågar inte lita på den här personens konstnärliga kvalitet. Vi ställer in” och mattan dras under bokstavligen. Man ska inte köra på volley och chansa.
DEN UNGA NINA Stemmes förhållande till Birgit Nilsson var förstås fyllt av djup respekt. När Stemme blev erbjuden hjälp med instuderingen av Isolde tyckte hon sig aldrig vara tillräckligt färdig för att göra den där resan ner till Skåne och sjunga för den pensionerade La Nilsson. Det blev för stort.
– Det är så typiskt, så fel. Man ska komma till de här mentorerna med det man har och som den man är. Det försöker jag säga till mina vuxna barn: man är aldrig färdig och det är det som är grejen.