Varför händer precis allt i dessa derbyn?
Jag tror inte det är sant - igen! Vad där det som händer när 22 spelare från Falkenbergs FF och Varbergs Bois derbyspelar?
Det uppstår någons slags aura av att allt kan ske och precis allt sker också! Allt! Vi minns målvaktsmål på utspark, vi minns galna vändningar och sena mål. Allt till Falkenbergs FFS fördel. Och så blev det igen!
Varbergs Bois har aldrig haft en sådan chans att vinna ett derby. Ledning, en man mer och Fff-spelarna såg precis så trötta man kan se ut när det spelats strandfotboll på Skrea Strand i en gassande sol i 70 minuter.
BOIS HADE ALLT under kontroll, och luckorna som öppnades när FFF tvingades chansa framåt var himmelsvida. Boisklacken tonade upp sig och man svingade laget fram mot en efterlängtad seger.
Men så som en lika kraftig blixt från en blåklar himmel precis som Bois ledningsmål i första: Falkenbergs FFS kvitterade. En fruktansvärt ilsken Enock Kwakwa stod i omklädningsrummet och började ta på sig kläderna efter skammens dusch. Hans röda kort 15 minuter tidigare blänkte framför ögonen. Så hörde han vrålet.
Kalle Söderström gjorde sin kanske enda riktigt genomarbetade insats på fredagskvällen när han hittade John Björkengren i straffområdet. Och Björkengren, den lille store pojken från Falkenbergs ”förort” som stavas Morup, var kall som en öl i sommarvärmen.
HAN LIGGSKÖT IN kvitteringen och Boisarna ville bara sjunka genom det gröna gräset på Falcon Alkoholfri Arena. Jag förstår dem. De hade koll, de hade tryck och de hade hittat öppningarna och skapat chanser som man inte sett tidigare under matchen. Förutom målen då!
Jag tycker att tränaren Joakim Persson borde ha bytt spelare tidigare. Utnyttjat övertaget som var både psykologiskt och spelmässigt. Till exempel Albin Skoglund kunde ha nyttjats med minst 25 minuter kvar.
När Enock Kwakwa, lite lättare till sinnet, spatserade mot spelargångsöppningen för att kika på de sista minuterna hörde han ett nytt vrål.
Mannen som vi kallat Bois-dödaren hade slagit till igen.
En tåfjutt, en simpel tåfjutt stolpe in, försatte hemmapubliken i ett glädjerus.
ERIK PÄRSSON HADE slagit till igen. Precis som i de båda derbymatcherna förra året. Nu med inhopparkollegan Robin Östlinds fräcka tunnel på Teddy Bergqvist som förspel.
Och sänkte Boisspelarna sju meter till under jorden på den alkolholfria arenan. Där borde de inte varit. De slängde iväg poängen denna kväll. Och jag kan inte låta bli att tänka på lyckade Fff-byten och inga Bois-byten.
Erik Pärsson tog revansch på sig själv och skickade en passning till tränare Eklund och konkurrenten Chisom Egbuchunam. Här är jag, och jag kan göra mål!
Men jublet tillhörde Falkenberg denna kväll. Och depressionen infann sig i Varberg. Jag förstår båda sidor!
”En fruktansvärt ilsken Enock Kwakwa stod i omklädningsrummet och började ta på sig kläderna efter skammens dusch.”