Camilla har stora visioner för konsten
Camilla Påhlssons första månad på nya jobbet som konstnärlig ledare i Varberg har delvis styckats upp lite med de röda dagarna vid Första maj och Kristi himmelsfärd, men nu håller hon på att landa i tillvaron.
– Jag känner mig väldigt efterlängtad. Mina nya kollegor är redo att köra i gång. Folk är positiva och glada. Det känns lite som en smekmånad - det är överväldigande med ett vackert skimmer, säger Camilla Påhlsson.
Vi möts på hennes nya arbetsplats, i Konsthallen, där en ny utställning precis hängts. Camilla är född och uppvuxen i Göteborg, men som barn tillbringade hon alla sina somrar i Varberg.
– Jag har hoppat ner för stenbumlingar, ätit glass, fått myror i håret och badat... Här blev jag förälskad i dragspelsmusik! Men sen har också Varberg förändrats sen jag var barn. Varberg och Göteborg närmar sig varandra.
CAMILLA HAR SENAST varit utställningsintendent för samtidskonst på Göteborgs konstmuseum och har dessförinnan arbetat i Umeå med bland annat Konstfrämjandet Västerbotten som verksamhetsledare och curator. Under fyra år drev hon ett förnyelsearbete genom större konst- och utställningsproduktioner men också samarbetsprojekt på museer med fokus på genus och normkritik. I Umeå tog hon en master i fri konst och i Lund en kandidatexamen i konstvetenskap. Hon har även gått kurser i projektledning, genus och arkitektur samt organisationsutveckling Familj: Partner
Ålder: 43
Kommer från: Göteborg
Aktuell som: Ny konstnärlig ledare Gör när hon inte jobbar: Om jag är ledig gillar jag verkligen västkustlivet och åter gärna ut till Brännö. Jag är mycket av en naturperson som är ute mycket, tar gärna av mig skorna och bara står i gräset. Sen tycker jag om mina böcker, vänner och solnedgångar. och arbetsrätt. Hon flyttade från Göteborg 1996, men nu bor hon återigen där efter över 20 år på språng. I och med den nya tjänsten är hon en hemvändare till både Göteborg och Varberg. Vad innebär det egentligen att vara konstnärlig ledare?
– Jag sätter visioner och riktlinjer för hur vi ska arbeta och med vilka vilka konstnärer och curatorer vi ska arbeta, samt hur vi ska arbeta tillsammans. Det handlar om att arbeta med Varbergs konsthall och Galleri Hamnmagasinet, men också med konst i offentlig miljö och kommunens konstsamling. Vi ska göra Varberg till en plats där alla får tillgång till konst, även i glesbygden, säger Camilla.
När Eva Eriksdotter för ett år sedan meddelande att hon skulle lämna sin tjänst som konstnärlig ledare i Varberg, blev rekryteringsprocessen kantig. Hans Sundvall, som är konsthallschef i Luleå kommun, blev först erbjuden jobbet, och Camilla fick besked om att det hade gått till en annan sökande. Men Hans Sundvall tackade nej, och Camilla blev då erbjuden jobbet, av 52 sökande.
– För mig var det viktigt att tänka framåt. Jag reflekterade inte över den processen. Jag har fått ett fint förtroende från ledningen och från mina nya kollegor. Det finns mycket gott folk och förmodligen mer kompetens än det finns tjänster där ute. Det var kul att Hans fick tjänsten, men jag är jätteglad att jag sedan blev erbjuden den. Jag önskar honom lycka till och tackar för jobbet.
NU HOPPAS CAMILLA att det nya teamet kan dela samma stora visioner som hon har, men att det även är viktigt att dra lärdom av kollegorna som har varit på arbetsplatsen längre än henne. Är man ödmjuk och lyhörd så kan vi nog tillsammans göra stordåd, resonerar Camilla. Hon exemplifierar vad hon skulle vilja genomföra:
– Det vore fantastiskt att ungdomarna fick lära sig att göra konstfilm. Eller kanske Varberg behöver en konstfestival? Eller varför inte bjuda in poeter, författare och konstnärer från London eller New York, som kan hjälpa oss att frodas? Vi kan skapa ett litet Berlin här i Varberg genom att ta in människor och idéer. När människor tänker New York, tänker de ofta att det är en stad med möjligheter – ”the sky is the limit”. Det handlar om att hitta formerna och mötena, säger Camilla, och ritar upp en osynlig ribba i luften med händerna;
– Varför tänka att vårt mål kan vara här, när det kan vara där?, frågar hon retoriskt och höjer samtidigt ribban med ena handen.
i Varberg